Fräcka Fredag

Förra veckan var ju lite Blacks Sabbath, när Ozzy hade fått sparken och de bjöd in den då arbetslöse, före detta Elf och Rainbowsångaren, Ronnie James Dio. Ingen trodde de var kapabla till någonting gott och så gav de oss den numera klassiska hårdrocksskivan Heaven and Hell. Precis som vår föregående vecka var. Vi var uträknade, hade tappat en fyramålsledning borta mot Toons, vi hade slagit bortasvaga Wolves med 2-0 och inte direkt spelat den vackraste fotbollen i universum. Så tar vi emot världens bästa fotbollslag genom tiderna på onsdagen och spöar dem duktigt. Fem sche-ljud med bihang och BOOM, tillbaka med er till den där lilla spanska provinsen. Men det hade heller inte varit Heaven and Hell om vi inte, bara dagarna senare, bjudit det 43 placeringar lägre i seriehierarkin varandes, Leyton Orient på en sen kvittering, på söndagen samma vecka. Heaven and Hell så är det att vara Arsenal. Heaven and Hell.

Nuvarande vecka präglas mer av något Union Jack´skt. Rött och vitt på onsdagen och en jäkla massa blått på söndagen. Inte mindre logiskt blir resonemanget om vi betänker vad denna Union Jack, för så många icke öboende, genom åren har stått för. Elakhet, explorering och plundring.












Gränna-On-Trent plus fulbrum är lika med Grrr.

För samma vecka kommer vi att ha mött Tony Pulis+Ryan ”Ett benbrott gör ingen sommar” Shawcross på onsdagen och Birmingham på söndagen. Ett Birmingham som inte bara har Alex McLeish som manager utan även hade den, i Watford numera spelandes, inte helt okände Martin Taylor. En massa sköna brittiska kulturbärare är dock kvar i laget, vilket borgar för flertalet spännande interpersonella möten. Vi kommer alltså, inom loppet av fem dagar, ha mött två av den engelska toppfotbollens mest primitivt spelande fotbollslag. Och det känns la sådär lagom fräckt, eller hur?

Denna fredag ägnar vi mestadels åt att söka svar på frågorna kring Cesc Fabregas och Theo Walcotts respektive hälsotillstånd. TW14 verkade ganska omgående vara ute ur söndagsbilden medan Cesc ganska länge, som det heter, kämpade för att bli frisk. Walcott känns inte livsnödvändig varken mot Birmingham eller mot Sunderland, men däremot som ett oerhört potent kontringsvapen i matcher som den kommande nere i Spanien.

Under gårdagskvällen gick .com ut med att även Fabregas missar söndagens final. Oerhört ledsamt för honom, synd för oss att inte kunna använda världens bästa playmaker, men på ett sätt ganska logiskt. För hade Fabregas chansat med spel i en final han så gärna vill vinna, fått den logiska ful-brumsmällen i 58:e minuten och sedan givit oss ett Arsenal som under säsongens mest intensiva och avgörande perioder stått där varit kaptenslösa. Det hade inte varit någon höjdare. Det hade inte känts supernice att åka ned till Spanien utan lagkaptenen med det numera ganska digra symbolvärdet. Utan världens bäste playmaker. Nej, stå över mot brum och Orient, spela sista 25 mot Sunderland och lämna rehablistan, gärna hand i hand med ovan nämnda kontringsvapen. Så håller vi bara tummarna för snabbt återfuktande.

I morgon skall vi bryta av lite granna genom att tala grannrelationer, det blir spännande.