Black Country Chainsaw Massacre

Igår åkte ditt vackra Arsenal upp till West Bromvich Albions för att spela fotbollsmatch i Barclays Premier League. Arsenal skulle besöka The Hawthorns vilken D&M vidrörde under gårdagen. Vi avhandlade dock inte den, enligt källor, oerhört gods stämning som där råder. Ej heller avhandlades publikens förmåga att lyfta och hjälpa sitt hemmalag att realisera den dröm de i publiken bär på. Att stjälpa ännu ett storlag. Att få känna sig stolt över sin lilla plätt på jorden. Att få känna sig stolt över The Black Country.

För igår kom vackra storlaget Arsenal på besök, ända från den vackra, och på framgång ridande, storstaden London. Arsenal kom förvisso i en något tveksam form, med skadeproblem upp över öronen och med en akut brist på försvarsspelare och målvakter. Men de reste från London som titelutmanare endast tre poäng efter manure, med en match mindre spelad. Och Arsenal åkte till West Midlands med en förhoppning om att vända en trend och om att studsa tillbaka in i en positiv loop inför två veckors landslagsuppehåll.

Och som vi blev utspelade, som vi blev utmanövrerade. En fast situation, en bristande markering och en nick rakt in i mitten av målet. Just där målvakten stod, ungefär en decimeter över hans huvud, in under ribban. Inga svåra grejer, textboksexempel hur man gör mål på ett Arsenal av idag. Och sedan följde Baggies upp det hela utifrån precis samma textbok och det kapitel som avhandlar hur man försvara sig mot samma lag.

Att Arsenal skulle slå an sitt återstudsande mot toppen, med en målvakt av Almunias kaliber, det kunde nog inte ens mästertaktikern Roy Hodgson ana. Att hans underdogs skulle få sådant behjälpligt bistånd av en målvakt som inför säsongen ansåg sig vara den bästa målvakten i topp 4-laget Arsenal. En målvakt som vissa personer trodde hade genomgått någon form av metamorfos bara för att han stod emot ett antal bollar han fick rakt på sig nere i den spanska provinsen för några veckor sedan. Ingen, varken Hodgson, Wenger eller någon annan, hade kunnat förutse vilka blundrar denna spanske målvakt var kapabel till. Okej, D&M hade ju förutspått det hela fast nästan ändå inte. Inte riktigt lika miserabelt. Inte riktigt lika bedrövligt som sanningen visade sig vara.

När det övriga spelet så allmänt kastrerat ut, vilket endast räddades av två individuella ljuspunkter i form av RvP och Arsjavins båda mål, måste vi erkänna oss besegrade. För visst kom vi från Hawthorns med en poäng, men med lex manure, dvs ett sent vinstmål i en match de var genomruttna i, i ny datumstämpel, så åkte vi från West Midlands som helt sönderkörda, besegrade och massakrerade. Av Albions, av manure och av vår igen impotens. Slokande, slakna och slagna. Besegrade, bespottade och besudlade av vår egen stinkande odör av oförmåga. Fullständigt utlästa, utmanövrerade och massakrerade.

Nu ställer vi oss upp och välkomnar Jens tillbaka i laget. Vi säger unisont nej till fler matcher med den för dagen svartklädde hönan i målet och hoppas på snar återkomst för Song, Fabregas och TW14. -För att inte tala om Djourou och Szczesny...




Tack J för rubriktipset.