Hate to say I told you so -aka Gallina Verde

Söndagsförmiddag, trött och ont i huvudet. Seg i kroppen, stökigt i hemmet, popcorn precis överallt. Huvudbry. Vad var det jag sade? Vad är det ni är förvånade över? Vad trodde ni?

För att vi igår kväll förlorade mot manu i FA-kuppens kvartsfinal är inget som helst problem i denna fridens boning. Ligan är all och allt annat än ligan är störande och dränerande moment. Bort med dessa så blir jobbet lättare att göra. Det som skapar huvudbry är sättet vi förlorade på. Och då har jag inte ens tänkt komma in på Johan Djourous skadefrånvaro som började i går och enligt uppgifter slutar någon gång nästa försäsongsträning.

Mittbacksparet Djourou-Koscielny har under Szczesnys regi, med undantag från Koscielnys kommunikationsunderlåtande under CC-finalen, blivit ett tight, vältrimmat och solitt mittbackspar. Under Almunias ledning blev de, och samtliga andra försvarande spelare, transformerade till små delar av en hönsgård. Alla sprang runt runt, fram och tillbaka, huller om buller, utan någon som helst mening eller tanke. Och denne Gallina Verde for än hit, än dit, men hamnade han där bollen tog sin bana? No.

Almunia bevisade igår, än en gång, att han varken är kapabel att stoppa bollar som kommer i hans väg, än mindre att hantera och styra ett försvar. I hans närhet blir de tidigare Solid Rocksen, till irrande höns. Hans desperata kacklande drunknade i ljudet av det övriga yrandet. Och då var manu-spelarna ändå oerhört snälla i sin uppvaktning. Det behövdes liksom inte, det räckte som det var.

Så förlusten av Johan Djourou är ett oerhört stort avbräck, där vi endast kan hoppas på att den uppgivna skadetiden visar sig vara gravt felaktig och att han kommer åter snarare än uppgivet. Men den vi, för snabbaste av läkningar, skall sända vår goda karma till är målvaktspojken Szczesny. För tänk er mittbacksparet Squillaci-Koscielny under ledning av Gallina Verde Manuell Almunia.

Tänk er dessa tre som solida mittpelare när det blåser hårt på White Heart Lane, eller när foolsen och manure försöker inta AG. Tänk Almunia mot långa bollar på Peter Crouch eller Andy Carrol. Tänk Almunia mot ett mer inspirerat Rooney-Hernández än den lojja gårdagsvarianten. Hur go känns den? Hur gott sover man då?

There goes the titelrace...