Lillelördag, dagen efter

I går kunde vi läsa hur D&M, under måndagskvällen, lät sig underhållas i en tv-soffa hos vännen manu-fantasten. Där D&M, om än bara för en kväll, lät sig förvandlas till fotbollskonsument, utan något som helst känsloliv investerat. Lugn och fin, en bra lyssnare och den där härligt objektive analytikern som utan rädsla, överexaltation eller katatoni kunder studsa intressanta frågeställningar runt i rummet.

I går kväll spelade sedan Arsenal omspelsmatch hemma på Asburton Grove, mot Leyton Orient i FA-kuppens femte omgång. Kanske inte så mycket löö för pengarna direkt, men med både Miquel och Henderson på planen så fanns lite framtid att skärskåda.

Och ja, det var la trevligt. Både Miquel och Henderson skötte sig bra, Bendtner fick göra (eller säger man ”begå”?) ett hattrick och Clichy fick göra sitt blott andra mål som Arsenalspelare. 5-0 av en reservuppställning som hottades av lite sche-ljud plus Nasri på slutet och det är väl en acceptabel underhållningsnivå för en lillelördag. Underbart 1-0 mål av Rosicky och Chamakh, vilka gjorde det vi alltid ha så svårt för att göra. Plus även för Gibbs underbara vänsterbackspel.

Vi gör fem mål i en hemmamatch mot ett lag som ligger, typ 43 platser lägre i ligasystemet. Alla går bananas, tror att vi slår barca på bortaplan och att Bendtner är kapabel till att göra mål på motståndare i hans egen viktklass. Show me the money, säger D&M.

Gårdagsmatchen igenom, förbi bra och genom det mindre, satt D&M och funderade på vilken inverkan olika spelare rimligtvis bör ha på stämningen i truppen. Eboué omnämns ofta som truppens clown och feelgoodsnubbe, men killar som Diaby och Denilson måste ju reta lagkamraterna skogstokiga. För varenda gång någon av dessa två har bollen, ser du medspelare ta löpningar i oändlighet och du ser händer i luften viftandes på uppmärksamhet. Men efter en kvart – tjugo minuters bollhållande så går en passning bakåt eller till någon närstående i sidled. Löpningarna slutas att tas och händerna slår ut i uppgivenhet. Vad gör det för lagets sammanhållning? Vad gör det för att stärka känslan av gemensamma strävanden? Och vad gör det för positivt över huvud taget? Tyvär finns i dagsläget intet svar på dessa frågor.

Men. Whatevva. Nu tar vi sats inför lördagens match mot Sunderland. Men dessförinnan kommer ni, under morgondagen, får er en geografiskt lutande kärleksförklaring till livs. Väl mött då.