Hit Me Where It Hurts

Idag är det lördag. I dag är även en dag då fru D&M fyller år. Av den anledningen skall det dineras på finkrog, intas utsökt kulinarisk bete och inmundigas inte bara den goda stämningen. Vännerna J&J skall medverka och herr D&M räknar utan att skämmas med att spendera den därefter kommande söndagen härligt bakis. Har han ingen skam i kroppen, den där D&M?

Ja, vad säger du själv? Bakis är bakis och det måste ibland anses vara okej, det är en del av livet om du så väljer. Men att vara bakis och samtidigt inte tagit en möjlighet som givits dig, vad gillar vi den? Under åren som singel och så kallat sökande, var det bara att bita ihop, gå ut och handla pizza, cola och candy, för att sedan äta ned dig till självömklighetens absoluta kärnpunkt. Bryta ihop och komma igen, inga problem. Är du ansvarstagande familjeförsörjare har du inte riktigt det spelutrymmet. Men bakis kan du bli, sådant bör fortfarande vara en del av existensen.

Men då vill du ha tagit de chanser som givit dig. Och med vuxenlivets pamflett i hand, är det inte nybruten mellanmänsklig mark du efterfrågar, inga fuktiga ängsmarker som suktar efter en första vandring, utan det kan mycket väl vara en tagen möjlighet för just ditt favoritlag, att ha tagit tre oerhört sköna poäng. För ditt favoritlag att dessutom ha tagit in tre poäng på ett manure som tappade tre i veckan och som kan tappa ytterligare tre poäng på söndag.

Då kan du stå ut med lite bakfylla, eller hur? Då kan du ha druckit för mycket, snackat för brett och snyltat en mängd cigaretter du vet att du absolut inte behövde röka upp. Det är okej. Det är lugnt, du är i hamn.

Så därför sitter inte D&M med fru D&M´s önskelista, den är redan avbetad och löst. Vi sitter här med D&M´s egna, den som inbegriper ett Arsenal som piskar upp Sunderland å det grövsta. Som dessutom gör det utan att förlora än mer kvalitetsspelare till skadelistan och till frånvaro från veckans lilla möte med kompisgänget från den spanska provinsen. Nu när chelsky gav oss en hjälpande hand så måste vi greppa chansen i stunden, något annat får inte hända.
Sunderland har den gamle manuikonen Steve Bruce vid rodret. Bruce brukar ju kanske inte förespråka den mest nätta, tekniska och estetiskt sinnade fotbollen. Vi lär väll få veta att vi lever under eftermiddagen. Sunderlands närvaro på Emirates lär väll inte gå obemärkt förbi för Arsenals underben, vilka vi endast kan bedja kommer vara i befintlig form även vid läggdags.

För här står vi och balanserar. Skall vi gå all in i eftermiddag, spela bästa manskap för att ta hem de för ligan så livsnödvändiga tre poängen? Eller skall vi safa genom att spara Nasri, Arsjavin, kanske någon av de ordinarie mittbackarna och spela Diaby, Denilson och ha Bendtner på högeryttern? Allt för att ha fräscha och inte avsparkade spelare till ovan tisdagsmöte i det där området i landet Spanien?

D&M säger som vi alltid gjort. Ligan är nr 1, allt annat är bonus. Så ta nu, älskade Arsenal, chansen och ge D&M en söndag småleende åt bakfyllan och uppfylld av glädjen över en uppåtgående formkurva och endast en poäng från serieledning. Ge oss det.