Då tar vi det, tidigare nämnda, anakrona, steget igen då. Fast denna gång åt andra hållet, tillbaka till D&M´s försommarkrönika Sockerpappa, som publicerades i Kanonmagasinet någon gång under våren/försommaren. Så kan det gå.
I Bibelns Nya Testamentet, står en av oss dödliga i sällskap av Jesus och ser tillbaka på sitt liv och på deras relation. Mannen ser sina fotspår som genom livet haft sällskap av Jesus, men ser också när de två paren spår i bland bara varit ett. Mannen vänder sig då till Jesus och frågar honom varför han under perioder övergivit honom. Efter en stunds tystnad vänder han sig till mannen och berättar att de perioder då mannen bara ser ett par fötter inte varit svåra stunder i vilka Jesus övergivit honom, utan i de svåra stunder Jesus burit honom.
Det är inte svårt att förlika sig med en man med vision, inte heller med en man med en mission. Men när varken visionen eller missionen stämmer överens med din önskan, skapas ett hisnande bråddjup. När önskeuppfyllandet har fått stå på stand by sedan våren –05, och när säsong efter säsong, inte bara kommer med nya vackra löften utan även brutna sådana, så hamnar du farligt nära stupet. Vågar du stå kvar, måste du backa, vågar du ta sats och hoppa över? Vågar du ta den utsträckta handen i form av ännu ett löfte? Om ännu en säsong då bitarna skall falla på plats? Nästa gång, nästa säsong. Nästa gång, nästa säsong.
Både Du och jag har sett klubbar förvandlas från simpla och ringlande småkryp till stora elefanter. Elefanter som skall dansa på de finaste av scener. Klubbar som krälat ut ur skuggan och in i strålkastarljuset. Vi har sett maktfullkomliga oligarker, svettiga mediamonopolister i övre medelåldern, fastighetsmoguler och verklighetsfrånvända sockerpappor som gör guld av öknens sand. Du har hört ropen skalla, om guld och gröna skogar åt alla. Titlar, världsspelare, galacticos och gratis godis till alla barnen. Kom och köp, konserverad gröt. Kom och konsumera, en klubb utan historia. Kom och älska en kropp utan ryggrad, ögon utan liv och ett ansikte utan själ.
Du har sett maniskt leende stadsöverhuvuden dreglandes över småflickors uppumpade dekolletage. Överhuvud som använder solbränd flickhud och rödsvartrandiga fotbollslag som bröd och skådespel åt det snart nedsövda folket. AllStarTeams som hyllas för sina sociokulturella rötter, samtidigt som de värvar spelare som ”gör vad som helst för att vinna den där jävla champions” för nästan dubbelt så mycket som hela Arsenals startelva kostat tillsammans. Haarlem Globetrotters i en värld av förgylld underhållning med kritvita leenden, ständigt solsken och världens bästa genom tiderna.
Du har sett högerextrema diehard-fans hoppa upp och ned berusade av mammonsk eufori. Ljusblåklädda småbröder skrika om att vara underdogs, samtidigt som deras favoritlag ligger tvåa i penningligans utläggskolumn för hela EPL/BPL´s historia. Överviktiga självbildsballonger som i inglasade konferenscenters, till bristningsgränsen uppblåsta, stått och talat om produkters värde, om upplevelser och om en industri med enorm tillväxtpotential. Alla dess, kommer att gå hand i hand med byggmästare, gasledningsstigfinnare och oljeshejker. Och deras händer kommer att mötas i blodet, blodet från en fotboll som långsamt lustmördas framför våra ögon. Framför Dina och framför mina.
Så här står vi då, fortfarande framför Mästaren, vi som tror på ett sant och obesudlat Wengerskt evangelium. En sanning, en mission och en väg fri från olje- och blodstänk. Vi som ser tillbaka på snart fjorton års gemensam vandring genom ökensanden, där de senaste fem varit svåra, hårda och utan titlar. Vi ser tillbaka, vi ser framåt och vi ser åt sidan. Åt sidan, där sockerpappor med fickorna fulla av smågodis, ordar oändliga godisregn och som har veckor endast bestående av lördagar. Vi slickar våra nariga läppar och vill så gärna ha, det han så gärna vill kasta över oss. Skall vi ta steget? Skall vi gå? Skall vi skilja vår väg från Mästarens, lämna hans vandring för sällskapet av en annans? Går vägarna att förena, eller är de i ljuset av Mästarens mission, omöjliga att förena? Tillsammans med vem vill vi i denna nödens stund vandra? Av vem vill vi bli burna eller är det vår tur att bära?
måndag 30 augusti 2010
söndag 29 augusti 2010
Priceless
Ja du Mats, nu får du vatten på din "manu-republik-kvarn", men detta kan jag bara inte låta bli att lägga upp.
fredag 27 augusti 2010
Snälla Wenger, ge oss en målvakt.
Nu är det fredag morgon, du har fått in din mugg kaffe på rummet och chefen tror att du jobbar. Men vad gör du i stället? Jo, du gör det enda självklara i dessa tider; du irrar runt på webben i jakt på heta indikationer på att en målvakt är på väg in. Och här behöver du ju inte hysta in länkar, alla förstår ju själva hur det har gått.
"The goalkeeperdeal is dead", typ. "Vi har fyra oerhört kompetenta målvakter bla bla bla". Och en isande undring i mig väckes: Tänk om detta inte bara är det vanliga Wengersnacket som han anser sig alltid behöva köra. Att detta inte bara är uppåttjacket inför helgens match, där alla aktuella aktörer måste känna att bossen tycker just de är bäst i världen på sin position. Tänk om Wenger, mot all sans och balans, rim och reson, whattevva, inte tänker inhandla någon målvakt? Lex Guris come true...
För oavsett om vi hurrar för unga ryska atleter, gamla erfarna aussies eller leftovers från eastland, så verkar de flesta vara överens om att en ny målvakt måste inhandlas. Vi kan ju inte spendera ännu en säsong i ”vi tar och ger motståndarna ett upp, så får vi lite mer att kämpa med”-andan. Wenger måste väll för allt i världen se det vi, alla ser? Självklart ser han annat också, vet mer än oss, har hand om laget 24/7, men han kan väll inte ha missat de där 90 minuterna varje vecka då hans uttagna spelare agerar mot andra av samma, eller liknande, sort? Det kan väll inte ha undgått honom hur de målvakter han tagit ut, vecka efter vecka, givit bort chanserna till ligavinst?
D&M vill absolut inte ställa sig i de gnälligas ofantliga dumstrutshörn, ej heller på den isande bergstopp av allvetande, men vad är det som inte stämmer här? Vi fick två mittbackar, precis som vi behövde och vi behöll de spelare vi behövde behålla, men sista och avgörande pusselbiten är fortfarande på drift under något köksbord, TV-soffa eller mattkant. Den som söker han finner, men vet Wenger? Accepterar han insikten om att bilden faktiskt inte är komplett?
Vi behöver inte gå in på D&M´s eventuella somatiserande, men för att fatta mig koncist; det här känns inte bra. Fyra dagar kvar innan fönstret stänger, fyra dagar kvar innan vi kan konsolidera våra titelchanser, men också fyra dagar på oss att slänga dessa chanser all världens väg.
Ge oss en målvakt, Wenger!
"The goalkeeperdeal is dead", typ. "Vi har fyra oerhört kompetenta målvakter bla bla bla". Och en isande undring i mig väckes: Tänk om detta inte bara är det vanliga Wengersnacket som han anser sig alltid behöva köra. Att detta inte bara är uppåttjacket inför helgens match, där alla aktuella aktörer måste känna att bossen tycker just de är bäst i världen på sin position. Tänk om Wenger, mot all sans och balans, rim och reson, whattevva, inte tänker inhandla någon målvakt? Lex Guris come true...
För oavsett om vi hurrar för unga ryska atleter, gamla erfarna aussies eller leftovers från eastland, så verkar de flesta vara överens om att en ny målvakt måste inhandlas. Vi kan ju inte spendera ännu en säsong i ”vi tar och ger motståndarna ett upp, så får vi lite mer att kämpa med”-andan. Wenger måste väll för allt i världen se det vi, alla ser? Självklart ser han annat också, vet mer än oss, har hand om laget 24/7, men han kan väll inte ha missat de där 90 minuterna varje vecka då hans uttagna spelare agerar mot andra av samma, eller liknande, sort? Det kan väll inte ha undgått honom hur de målvakter han tagit ut, vecka efter vecka, givit bort chanserna till ligavinst?
D&M vill absolut inte ställa sig i de gnälligas ofantliga dumstrutshörn, ej heller på den isande bergstopp av allvetande, men vad är det som inte stämmer här? Vi fick två mittbackar, precis som vi behövde och vi behöll de spelare vi behövde behålla, men sista och avgörande pusselbiten är fortfarande på drift under något köksbord, TV-soffa eller mattkant. Den som söker han finner, men vet Wenger? Accepterar han insikten om att bilden faktiskt inte är komplett?
Vi behöver inte gå in på D&M´s eventuella somatiserande, men för att fatta mig koncist; det här känns inte bra. Fyra dagar kvar innan fönstret stänger, fyra dagar kvar innan vi kan konsolidera våra titelchanser, men också fyra dagar på oss att slänga dessa chanser all världens väg.
Ge oss en målvakt, Wenger!
torsdag 12 augusti 2010
D&M Krönika 8 Sommarnummer
Här frångår D&M sin vana trogen och lägger in en krönika helt asynkront, liksom lite sådär somrigt tokigt bara. Lite som när Svenne Banan kör slipsen som pannband och utsätter dansgolvet för hans närvaro, i takt med något lambada-liknande eurodisney, bara för att temperaturen lämnat det blåa och nickat upp över 25-strecket.
För när Kanonmagasinet, för någon månad sedan, informerade D&M om att det minsann skulle bli ett Sommarnummer, gällde det att inte hålla på hanen utan att just producera en krönika vid namn Sommarnummer. Varsegoda.
En härligt bakis D&M ligger i en hammocks skugga och småsover. Det är midsommardag för en sådär 13-14 år sedan och han har fått chans att sommarjobba i vacker västkustsmiljö. Sommarjobbet är förvisso både ansvarsfullt och krävande, men de så kallade personalvårdande inslagen får ta precis så stor del av kakan de, och personalen, anser sig behöva.
Så där ligger han och nästan meditativt gungar fram och tillbaka i hammocken. Brunbränd och fin, fortfarande med attraktiv popkropp och sommarblond efter mången salta havsdopp. Kanske har han page, kanske en orange t-skjorta med batiktryck och kanske har han Rage Against The Machine i Discman-lurarna. Säkerligen känner han lukten av varmfuktigt gräs, av sommarblomster och saltstänk. Antagligen hade han, om nämnda Discman varit avslagen, hört syrsor, fågelkvitter och det uppsluppet lättsamma ljudet av semesterledighet. Vi kan väl utgå ifrån att han, bakfyllan till trots, är ganska nöjd med livet och hur hans tillvaro utformat sig. Vi tänker att han, denna dagen efter kvällen före, är ledig, men att han ändå har stannat kvar i arbetsplatsens närhet. För vi minns ju fortfarande att det där med personalvård, det togs på största allvar på hans arbetsplats.
Troligtvis har det föregående kväll dansats runt lövad stång, säkerligen har det inmundigats svenska sommarklassiker och med absolut största sannolikhet är det inte bara en fantastisk högsommaratmosfär som insupits. Säkerligen har den akustiska gitarren, så där på småtimmarna, plockats fram och då kanske inte bara i syftet att hålla festen vid liv ett par timmar till. Nä, dåvarande upplaga av D&M hade nog mindre ädla syften än så med sina handlingar, även om det kanske är svårt att tänka sig det idag.
Det har nog inte plockats några sju sorters blommor, och, i så fall, absolut inte under den stränga tystnad som seden föreskriver. Det har inte lagts någonting under huvudkudden, men kanske har det med någon vacker medmänniska av det motsatta könet, delats densamma. Men det vet vi ännu inget om. Vi kan bara gissa, och spekulera, i vad hans avslappnade och njutningsfyllda monalisaleende kan betyda.
Men kanske övergick dansen runt stången till en helt annan och kanske togs det nakenbad i månskenets matt tillåtande förlåtelsesken. Var det kanske så att gitarrens närvaro och D&M´s flinka fingrar på densamma, ledde dem vidare på nya upptäcktsfärder. Färder längs med andra halsar och med andra strängar anslagna? Kanske fick de gå upptäcktsfärd längs med en jeanskjols mjuka denim och kansske stiftade han sitt livs första bekantskap med en stringtrosa. Men om detta vet vi ju, som nämnts, föga.
En del kallar det förälskelse, andra emotionell förvirring. Somliga talar om hormoner och endorfiner medan andra till och med kallar det kärlek. Men oavsett vad man väljer att kalla det, så är det kanske just det man skall fylla sin sommar med. Sol, semester och mellan två säsonger. Mellan ett slut och en början. Tryggt vaggandes av en rogivande hammock. M kroppen full av färska minnen av en annan kropps närhet och med fingertoppar lena av besvarande smekningar. Med hjärtat rytmiskt dunkande, som motorn på en avstannande snipa, i hamn just norr om en mage fylld av laviner. Inte skall man sitta framför datorskärmar och fingra på F5-knappar, hålögt nervös och febrilt knaprande Novalucol. Icke sa nicke.
Inga stresshormonella toppar över juniorer som antagligen floppar. Ingen newsnow och inga sillyvakor, bara svalkande saft och nybakta sommarkakor. Inga katalanska skenheligheter bara simborgarmärken efter 200 klarade meter.
Kanske skall du istället bjuda svärmor på nybryggd flädersaft. Kanske invitera grannarna på krocketmatch med tillhörande avec. Eller så skall du kanske lära dig angöra en brygga utan motorn påslagen, i händerna endast på naturens egna drivmedel. Varför inte smita iväg och köpa den där sommarjackan som frun tittat på så länge, men inte ansett sig ha råd med. Eller överraska ungarna med kanelbullar på sängen, där skrynkliga morgonansikten lättsamt rätas ut i vetskapen om att alla dagis och skolor är stängda och inga familjeförsörjande fäder måste stressa iväg till jobbet.
Eller kanske packa ner preventivmedel och förbättra ditt temporärrelationella CV genom att bege dig på ut tågluff eller ge din livskamrat all tid i världen att tala, precis hur mycket som helst om precis vad som helst, och gör det goda lyssnandet till en konstform. Upptäcka nya möten eller fördjupa de du redan har. Bejaka, tillåt dig att njuta och tillåt de positiva tankarna få utrymme. Unna dig att återupptäcka Queensrÿches fantastiska temaplatta Operation Mindcrime från 1988. Ge dig fasen på att sätta lyckopillerfabrikanterna i ekonomiska trångmål och häll upp ett glas källarsvalt Gewyrztraminer till någon du verkligen tycker om. Låt dig värmas av solens strålar eller upptäck fascinationen i att höra ljudet av regndroppar som faller på en fyraårings sydväst.
Stäng av nyheterna om flyktande 23-åringar. Vägra tänka på målvakter som förlänger med sina nuvarande klubbar eller mittbackar som väljer Bundesliga framför EPL. Kasta ut laptopen genom husvagnsfönstret och plocka fram den där gamla, gamla, gamla mobilen, den som man på sin höjd kunde texta med, men absolut inte vistse vad varken internet eller wap var. Glöm alla spanska imperialister som flyttar fotbollsspelare som vore de schackpjäser. Träng bort fem år utan vinster och hänge dig åt vad just denna sommars morgondag har i sitt sköte. Finn dig din egen själs hammock. Själv har jag just fått in en bra Skysport-newsstream på veetle.
För när Kanonmagasinet, för någon månad sedan, informerade D&M om att det minsann skulle bli ett Sommarnummer, gällde det att inte hålla på hanen utan att just producera en krönika vid namn Sommarnummer. Varsegoda.
En härligt bakis D&M ligger i en hammocks skugga och småsover. Det är midsommardag för en sådär 13-14 år sedan och han har fått chans att sommarjobba i vacker västkustsmiljö. Sommarjobbet är förvisso både ansvarsfullt och krävande, men de så kallade personalvårdande inslagen får ta precis så stor del av kakan de, och personalen, anser sig behöva.
Så där ligger han och nästan meditativt gungar fram och tillbaka i hammocken. Brunbränd och fin, fortfarande med attraktiv popkropp och sommarblond efter mången salta havsdopp. Kanske har han page, kanske en orange t-skjorta med batiktryck och kanske har han Rage Against The Machine i Discman-lurarna. Säkerligen känner han lukten av varmfuktigt gräs, av sommarblomster och saltstänk. Antagligen hade han, om nämnda Discman varit avslagen, hört syrsor, fågelkvitter och det uppsluppet lättsamma ljudet av semesterledighet. Vi kan väl utgå ifrån att han, bakfyllan till trots, är ganska nöjd med livet och hur hans tillvaro utformat sig. Vi tänker att han, denna dagen efter kvällen före, är ledig, men att han ändå har stannat kvar i arbetsplatsens närhet. För vi minns ju fortfarande att det där med personalvård, det togs på största allvar på hans arbetsplats.
Troligtvis har det föregående kväll dansats runt lövad stång, säkerligen har det inmundigats svenska sommarklassiker och med absolut största sannolikhet är det inte bara en fantastisk högsommaratmosfär som insupits. Säkerligen har den akustiska gitarren, så där på småtimmarna, plockats fram och då kanske inte bara i syftet att hålla festen vid liv ett par timmar till. Nä, dåvarande upplaga av D&M hade nog mindre ädla syften än så med sina handlingar, även om det kanske är svårt att tänka sig det idag.
Det har nog inte plockats några sju sorters blommor, och, i så fall, absolut inte under den stränga tystnad som seden föreskriver. Det har inte lagts någonting under huvudkudden, men kanske har det med någon vacker medmänniska av det motsatta könet, delats densamma. Men det vet vi ännu inget om. Vi kan bara gissa, och spekulera, i vad hans avslappnade och njutningsfyllda monalisaleende kan betyda.
Men kanske övergick dansen runt stången till en helt annan och kanske togs det nakenbad i månskenets matt tillåtande förlåtelsesken. Var det kanske så att gitarrens närvaro och D&M´s flinka fingrar på densamma, ledde dem vidare på nya upptäcktsfärder. Färder längs med andra halsar och med andra strängar anslagna? Kanske fick de gå upptäcktsfärd längs med en jeanskjols mjuka denim och kansske stiftade han sitt livs första bekantskap med en stringtrosa. Men om detta vet vi ju, som nämnts, föga.
En del kallar det förälskelse, andra emotionell förvirring. Somliga talar om hormoner och endorfiner medan andra till och med kallar det kärlek. Men oavsett vad man väljer att kalla det, så är det kanske just det man skall fylla sin sommar med. Sol, semester och mellan två säsonger. Mellan ett slut och en början. Tryggt vaggandes av en rogivande hammock. M kroppen full av färska minnen av en annan kropps närhet och med fingertoppar lena av besvarande smekningar. Med hjärtat rytmiskt dunkande, som motorn på en avstannande snipa, i hamn just norr om en mage fylld av laviner. Inte skall man sitta framför datorskärmar och fingra på F5-knappar, hålögt nervös och febrilt knaprande Novalucol. Icke sa nicke.
Inga stresshormonella toppar över juniorer som antagligen floppar. Ingen newsnow och inga sillyvakor, bara svalkande saft och nybakta sommarkakor. Inga katalanska skenheligheter bara simborgarmärken efter 200 klarade meter.
Kanske skall du istället bjuda svärmor på nybryggd flädersaft. Kanske invitera grannarna på krocketmatch med tillhörande avec. Eller så skall du kanske lära dig angöra en brygga utan motorn påslagen, i händerna endast på naturens egna drivmedel. Varför inte smita iväg och köpa den där sommarjackan som frun tittat på så länge, men inte ansett sig ha råd med. Eller överraska ungarna med kanelbullar på sängen, där skrynkliga morgonansikten lättsamt rätas ut i vetskapen om att alla dagis och skolor är stängda och inga familjeförsörjande fäder måste stressa iväg till jobbet.
Eller kanske packa ner preventivmedel och förbättra ditt temporärrelationella CV genom att bege dig på ut tågluff eller ge din livskamrat all tid i världen att tala, precis hur mycket som helst om precis vad som helst, och gör det goda lyssnandet till en konstform. Upptäcka nya möten eller fördjupa de du redan har. Bejaka, tillåt dig att njuta och tillåt de positiva tankarna få utrymme. Unna dig att återupptäcka Queensrÿches fantastiska temaplatta Operation Mindcrime från 1988. Ge dig fasen på att sätta lyckopillerfabrikanterna i ekonomiska trångmål och häll upp ett glas källarsvalt Gewyrztraminer till någon du verkligen tycker om. Låt dig värmas av solens strålar eller upptäck fascinationen i att höra ljudet av regndroppar som faller på en fyraårings sydväst.
Stäng av nyheterna om flyktande 23-åringar. Vägra tänka på målvakter som förlänger med sina nuvarande klubbar eller mittbackar som väljer Bundesliga framför EPL. Kasta ut laptopen genom husvagnsfönstret och plocka fram den där gamla, gamla, gamla mobilen, den som man på sin höjd kunde texta med, men absolut inte vistse vad varken internet eller wap var. Glöm alla spanska imperialister som flyttar fotbollsspelare som vore de schackpjäser. Träng bort fem år utan vinster och hänge dig åt vad just denna sommars morgondag har i sitt sköte. Finn dig din egen själs hammock. Själv har jag just fått in en bra Skysport-newsstream på veetle.
söndag 8 augusti 2010
Tillbaka från ön, och vad får man se?
Jo, ett helt bedrövligt försvars- och, främst, målvaktsspel gentemot Legia, där Fabianski ger Wenger svar på frågan om han (Fabianski) är en framtida förstamålvakt i Arsenal eller inte. Fångade för övrigt upp Wengers reaktion på Fabianskis ingripande i samband med två-noll målet. Ingen skall hängas, men Wenger ser ju ut att ha sett samma målvaktsspel som D&M.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
