D&M Krönika 7 Sockerpappa

Då tar vi det, tidigare nämnda, anakrona, steget igen då. Fast denna gång åt andra hållet, tillbaka till D&M´s försommarkrönika Sockerpappa, som publicerades i Kanonmagasinet någon gång under våren/försommaren. Så kan det gå.

I Bibelns Nya Testamentet, står en av oss dödliga i sällskap av Jesus och ser tillbaka på sitt liv och på deras relation. Mannen ser sina fotspår som genom livet haft sällskap av Jesus, men ser också när de två paren spår i bland bara varit ett. Mannen vänder sig då till Jesus och frågar honom varför han under perioder övergivit honom. Efter en stunds tystnad vänder han sig till mannen och berättar att de perioder då mannen bara ser ett par fötter inte varit svåra stunder i vilka Jesus övergivit honom, utan i de svåra stunder Jesus burit honom.

Det är inte svårt att förlika sig med en man med vision, inte heller med en man med en mission. Men när varken visionen eller missionen stämmer överens med din önskan, skapas ett hisnande bråddjup. När önskeuppfyllandet har fått stå på stand by sedan våren –05, och när säsong efter säsong, inte bara kommer med nya vackra löften utan även brutna sådana, så hamnar du farligt nära stupet. Vågar du stå kvar, måste du backa, vågar du ta sats och hoppa över? Vågar du ta den utsträckta handen i form av ännu ett löfte? Om ännu en säsong då bitarna skall falla på plats? Nästa gång, nästa säsong. Nästa gång, nästa säsong.

Både Du och jag har sett klubbar förvandlas från simpla och ringlande småkryp till stora elefanter. Elefanter som skall dansa på de finaste av scener. Klubbar som krälat ut ur skuggan och in i strålkastarljuset. Vi har sett maktfullkomliga oligarker, svettiga mediamonopolister i övre medelåldern, fastighetsmoguler och verklighetsfrånvända sockerpappor som gör guld av öknens sand. Du har hört ropen skalla, om guld och gröna skogar åt alla. Titlar, världsspelare, galacticos och gratis godis till alla barnen. Kom och köp, konserverad gröt. Kom och konsumera, en klubb utan historia. Kom och älska en kropp utan ryggrad, ögon utan liv och ett ansikte utan själ.

Du har sett maniskt leende stadsöverhuvuden dreglandes över småflickors uppumpade dekolletage. Överhuvud som använder solbränd flickhud och rödsvartrandiga fotbollslag som bröd och skådespel åt det snart nedsövda folket. AllStarTeams som hyllas för sina sociokulturella rötter, samtidigt som de värvar spelare som ”gör vad som helst för att vinna den där jävla champions” för nästan dubbelt så mycket som hela Arsenals startelva kostat tillsammans. Haarlem Globetrotters i en värld av förgylld underhållning med kritvita leenden, ständigt solsken och världens bästa genom tiderna.

Du har sett högerextrema diehard-fans hoppa upp och ned berusade av mammonsk eufori. Ljusblåklädda småbröder skrika om att vara underdogs, samtidigt som deras favoritlag ligger tvåa i penningligans utläggskolumn för hela EPL/BPL´s historia. Överviktiga självbildsballonger som i inglasade konferenscenters, till bristningsgränsen uppblåsta, stått och talat om produkters värde, om upplevelser och om en industri med enorm tillväxtpotential. Alla dess, kommer att gå hand i hand med byggmästare, gasledningsstigfinnare och oljeshejker. Och deras händer kommer att mötas i blodet, blodet från en fotboll som långsamt lustmördas framför våra ögon. Framför Dina och framför mina.

Så här står vi då, fortfarande framför Mästaren, vi som tror på ett sant och obesudlat Wengerskt evangelium. En sanning, en mission och en väg fri från olje- och blodstänk. Vi som ser tillbaka på snart fjorton års gemensam vandring genom ökensanden, där de senaste fem varit svåra, hårda och utan titlar. Vi ser tillbaka, vi ser framåt och vi ser åt sidan. Åt sidan, där sockerpappor med fickorna fulla av smågodis, ordar oändliga godisregn och som har veckor endast bestående av lördagar. Vi slickar våra nariga läppar och vill så gärna ha, det han så gärna vill kasta över oss. Skall vi ta steget? Skall vi gå? Skall vi skilja vår väg från Mästarens, lämna hans vandring för sällskapet av en annans? Går vägarna att förena, eller är de i ljuset av Mästarens mission, omöjliga att förena? Tillsammans med vem vill vi i denna nödens stund vandra? Av vem vill vi bli burna eller är det vår tur att bära?