Keiran Gibbs

En som även han, om inte skada hade förstört hela hans nuvarande säsong, varit i Sydafrika är Keiran Gibbs. Kanske inte som ordinarie vänsterback men säkerligen, i dessa ”John Terry skjuter amouriska pilar på före detta lagkamraters fruar”-tider, som back up till Ashley Cole. Därför väljer D&M idag att publicera en text som skrevs efter Gibbs misstag i CL-semin hemma mot manu våren -09, då han, i samband med en enkel rensning, halkade och gav Park (?) fritt spelrum att lägga in bollen bakom Almunia. Denna text finns i engelsk variant på följande plats: http://www.kierangibbs.se

Det finns en glänta i skogen som endast den som har gått vilse, kan finna. När Winterburn gick vidare dök en ung och oförstörd Ashley Cole upp och när denne gick vilse till Stamford Bridges oljepengapung, skickades Giovanni van Bronckhorst till Katalonien varpå en ung fransman vid namn Gael Clichy släpptes fram i ljuset. När samme Clichy för några veckor sedan drogs in i snårskogen av en elak häxa vid namn Ryggskada föstes den än yngre Keiran Gibbs, av myspappa Wengers stadiga hand, fram i ljuset. I barndomens oskyldiga okunskap anhängare av mogulerna på fulham road, sedan omstöpt i Wimbledons akademi och därefter, i MK franchises tidevarv, uppsnappad av den nämnda stadiga hands fingertoppskänsla.

Denne Keiran skuttade med sprittande ben, likt en kalv på sitt första grönbete. Avlade meter efter meter längs med långlinjer och skickade riktigt välavlagda inlägg in i motståndarboxar, på löpande band. Keiran tog sig också in i dessa boxar och visade tyngd och stabilitet i sina avslut, för att inte tala om hans arbete i den egna boxen. Ibland var det som om han fick spela utan någon mittback bredvid sig, men även detta löste unge Kerian med bravur.

Och så kom den där matchen. Mot det där laget. Eller mot det där konceptet, den där marknadsanpassningen som ju har varit så lyckad. Vi hade, inte helt utan nämnde Keirans solida 19-åringsavtryck, klarat acceptabla 1-0 förlusten i drömmarnas trädgård och stod nu i egen borg redo att försvara, och utöka, kungariket. En defensiv mittfältare slarvar lite med markeringen och lillgrabben Keiran får i ensamt majestät ansvaret att rensa bort bollen. Vi vet alla vad som hände.

Keiran har nu, även han, gått vilse. Efter att han halkade och gav Park fritt spelrum såg Keiran ut att bara vilja försvinna. Han var helt vilse och verkade bara vilja uppslukas av det avskilda omklädningsrummets anonymitet. Men det skall vi inte låta honom göra. Vi skall leda honom fram till ljuset i snårskogens mörker.

Det finns en glänta i skogen som endast den som gått vilse, kan finna. Låt oss vara denna glänta åt Kerian, visa att han, hur vilse han än må känna sig, har en glänta att finna i Dig, och i Ditt stöd. För vi står bakom Dig, Keiran. Du är, som Gunner, vårat ljus när vi är djupt nere i mörker, vi är ditt när Du behöver oss. Vi är gläntans ljus i förvirringens mörker. Vi är Dina.