Ingen boendes i Zverige lär väll ha missat att det vankas kvalmatch för det svenska landslaget, men mer centralt här är ju självklart alla de kval som man som Arsenal måste genomlida varenda j-la landslagsuppehåll. Sagna borta ca tre veckor, vilket som alla vet betyder minst fem på arsenalska. Chamakh skall ha utgått med huvudskada, vad nu det, no offence, kan innebära på en fotbollsspelare. Nu väntar vi bara med spänning på att Tjeckien skall förlora sin lagkapten i något suspekt och olösligt långtidsmysterium. Att den franska förbannelsen inte bara skall drabba Diaby och Sagna utan även Nasri samt på att England skall matcha in JW19 i överljudshastighet a la TW14 och ödelägga ännu en Arsenal-spelares viktigaste år.
På tal om England och huvudskador så läser man att che£skys, kanske inte mest kognitivt begåvade, mittback John ”Släkten är Värst” Terry, gjort en che£sky och skadat sig just före landslagsmatch/uppehåll. Det skall, enligt engelsk press, vara något illavarslande med ryggen, kanske begynnande åldersnoja, vem vet? Detta skulle i så fall, rent tematiskt, med tanke på nämnde Terrys något kompensatoriska jagande utanför de äktenskapliga ängsmarkerna, passa alldeles utmärkt in i bilden av den åldrande gentlemannen med krackelerande självbild. Någon som vågar gissa på en raketrehab med slut minuterna före kommande lördags avspark på Villa Park? (Och då snackar vi ryggskottet, inte åldersnojan eller gubbsjukan.)
Igår lade D&M upp tipset om årets bästa film, detta följs upp av en av låtarna till samma film. D&M goes soft, He knows. Ni vet ju alla att all mänsklig interagerande är svar på annat mänskligt interagerande, vilket således gör att ursäkterna blir allt mer tillgängliga bara man ser sin egen delaktighet i aktuella förfaranden. Så go soft allesammans, vi vet att innerst inne, under alla lager av relationellt lull-lull finns alltid en stenhård kärna av granit. Eller hur, John?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar