Nu var det länge sedan en D&M gjorde sig till känna. En av orsakerna är att det har avlagts ett besök på de brittiska öarna, där tre dagar, fyra matcher (och 7000 hamburgare, om Fru D&M får göra sin tolkning gällande) innebar stor njutning i underbar miljö och sällskap i världsklass. Efter den därpå fullt logiskt följande själsliga spärrbuk/paltkoma, tar ju det så klart en stund att komma i, om vi får fortsätta på samma metaforstig, rätt matchvikt igen. Familjens överhuvud kallar för övrigt fortfarande resan för Hamburgehelgen, trots att det var England och inget annat europeiskt land som besöktes.
Nåväl. Efter att uppkomlingarna från Eastland, med en enklare handledsgest, jagats iväg till närmsta flugklisterrulle, väntade i onsdags match mot Newcastle i CC. Tyvärr fick den något parloufila D&M över huvud taget inte se Henri Lansbury, vilket måste anses vara ett stort minus i kanten i Wengerboken, men däremot killen med det lätt nysningslika namnet Wojciech Szczesny (tänk ”sex laxar i en laxask” i en QWERTY-version, och en och annan faller ifrån). Denne, låt oss kalla honom, WS visade återigen varför Wenger egentligen inte alls har det målvaktsproblem som, gång efter annan, tyvärr tvingats avhandlas här och på åtskilliga andra ställen i cyberrymden.
För om vi bortser från den där utrusningen i början av matchen, där han kom lite på rookiemellis, var han hur bra som helst, matchen igenom. Han var på rätt plats vid rätt ögonblick och när han inte var det så tog han sig dit i rimlig tid att avstyra samtliga toonsförsök. Lugn och fin, god blick för spelet och med utboxningar som borde göra både Almunia och Fabianski sömlösa eller sängvätande. Stabilt sade Dr Alban och detsamma gör D&M. Vi säger ny målvaktshierarki, fred på jorden och gratis godis åt alla barnen. Eller vad säger du?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar