Att kunna sova gott

Har nu läst en massa, typ alla, inlägg i de senaste matchtrådarna på Ars Sweden och andra diskussioner webben runt. Många av gooners runt om i världen kastar en enorm smörja på olika spelare i laget och snackar vitt och brett om hur usla spelarna är, och alltid kommer att förbli. Detta trots att vi vann både mot Hammers och mot Wolves. Och här hänger jag inte med.

För mig kommer alltid klubben vara större än samlingen spelare i den, dvs. ingen spelare är helig eller untouchable, och all kritik är välkommen. MEN: Jag tycker många missar en viktig poäng, en faktiskt enormt viktig poäng. För om vi tar gårdagens match så var vi helkassa, trötta, förvirrade och nummer 2 på bollarna rakt igenom. Men vi kom ändå hem med tre poäng och vi stod där ändå som vinnare till slut. Är det inte just det varje match i ett seriespel går ut på? Det får se rent för taskigt ut, gör vi fler mål än motståndarna, så vinner vi ju. Och det är väll bra?

Många fotbollsintresserade personer har genom året sneglat åt manu och avundats deras så kallade vinnarkultur, det där som anses sitta i väggarna, något magiskt och mystiskt, kanske har det med SAF och göra, kanske inte. Något som gör att de, hur kasst de än spelar, hur borta ur matchen de än varit, alltid på något konstigt sätt alltid kommer hem med tre poäng. Alla mål i den 94:e borta mot Stoke, i lervällingen mot Wigan eller på den ogästvänligt snorblåsiga Reebook. Alla felaktiga domslut de fått sig tilldömda och alla inhoppare som varit sugusla men ändå på något j-kla sätt trillar in den där avgörande bollen, ungefär samtidigt som rednose går upp i atomer eller ned i splitt.

Och vi har sneglat på dem, svurit över dem och bannat dem. Att de alltid vinner även när deras alla spelare är crap rakt igenom...

Är ni med på vad jag är ute efter? Är ni med på paralellen? För tänk om det plötsligt är vi som spelar crap men ändå faktiskt vinner? Vi gör plötsligt usa´s grej.Spelar uselt men tar hem hela skiten? Och vad är viktigast? Att vinna, eller?

Two-nil to the Arsenal! Tre poäng och gott som f-n kändes det!