Lördagen den 26 februari 16.00

Stäng bloggen, radera medlemsregistret och neka åtkomsten. Låt tidningarna skriva om travsport, golf eller lerduveskytte. Låt England bestå av Liverpool, Manchester och Birmingham. Av gamla hus, gamla erövringar och Hem till Gården. Av illa förd politik, kulturell expansion och j-ligt dåligt väder. Låt England vara synonymt med god dryck och god mat, nuff said.

Låt Serie A plötsligt kännas intressant, trovärdig och ickekorrupt. Att inga italienska domare är vanemässigt inkonsekventa å två-tre lags räkning och inga klubbpresidenter, bokstavligen, äger både land och dess samtliga medier som osynlig påtryckningsapparat. Tänk att spelet både är underhållande och händelserikt, att alla ger sitt yttersta och verkligen försöker hålla sig stående i motståndarnas straffområde. Tänk att de där tomma platserna du ser i tv-rutans övre kant bara är en störning, ett antal ettor och nollor som hamnat på snedden. Att bilden egentligen är fylld av välmående fotbollsfantaster, kanske småbarnsfamiljer, kanske välfungerande samhällsmedborgare i stort. Tänk att allt du läser om ligan inte alls är streetsmart fuskande, våldsamheter, korruption eller sexuella närmanden från 70-åriga klubbpresidenter på 16-åriga flickorna från forna Sovjetunionen.

Låt kontinentens SPL inte bara bestå av ett köpglatt lag i vitt och ett kissnödigt hycklande lag i rödblåttrandigt. Försök tänk att det faktiskt går att finna spänning i den där skuggbilden till liga. Tänk bort de två lagens ekonomiska överlägsenhet och tänk bort storkapitalets, eller för den delen staden Madrids, kliande på klubbarnas ryggar i gengäld mot solskenet från deras glans och glänsande pokaler. Tänk bort sifferskillnaderna och ge blanka fasen i det oöverstigbara gapet. Tänk att tabellplatserna ett till två inte alls är miltals skiljda från platserna tre och nedåt. Försök finna intresse i landets ungefär sjutusen olika kupper och tänk att det är något fint när alla redan vet vem som skall vinna. Tänk SPL som ett svar på jänkarnas wrestling. Tänk underhållning, tänk solsken, goda drinkar och tända cigarrer i halvlek som ända auditiva ingrepp på den ljuvligt sövande stillheten.

Låt de kommande 96 dagarna endast bestå i ett ickevarande. En rallytävlingens transportsträcka eller en sömnigt bakfull söndageftermiddag med begynnande utslag någon stans i dina nedre regioner. Skyll på det nya sköljmedlet, vänd dig om och somna om.

Låt de 96 kommande dagarna få andra fokus. Tänk familj, tänk julefrid och tänk alla morgontidningens delar, sporten exkluderad. Tänk pulkabackar, spetsad glögg och tänk att det snart vänder mot ljusare tider.

Tänk vad f-sen du vill. Men nämn aldrig The North London Derby. Aldrig tvåmålsledning i halvtid hemma mot spurs och nämn aldrig tre raka bortamål och första hemmaförlusten mot dem sedan –93. Vad som helst, men inte det. Vad som helst. Bara 96 dagar kvar.