Nyhånglad och fin

Da, ta-datta-da. Da, ta-datta-da. Da, ta-datta-da. Lätta fötter i sköna skor. Lätta steg nedför backen från radhusområdet. Utefter motorvägen, förbi mellanstadieskolan, på väg hemåt. Inga problem, bara lösningar. Inga svårigheter i världen kan förta den flammande elden i ditt hjärta. Vetskapen, säkerheten, självklarheten. Här kommer killen som ingen kan rucka. Här kommer killen som inget kan rå på. Här kommer killen som är på väg hem, nyhånglad och fin.

Många år av väntan, många sena nätter av längtan. Många misslyckade försök och brustna förhoppningar. Timmar av fantiserande, månader av planerande och små, korta ögonblick av nästintill-lägen. Så nära, så på gränsen till att lyckas. En hand som hade lite för bråttom, en rusande tanke som tog med sig den förlupna kroppen eller en förhastad smekning. En sista tryckare innan lamporna i taket skulle tändas, flickan skulle hämtas upp av sin pappa och pojken vandra hem till föräldrarna i tv-soffan. En chans han inte ville låta gå förlorad men ändå inte kunde ta. Ett virrvarr av möjligheter långt före det att han var redo. Och sedan plötsligt tillbaka på ruta ett.

Men inte i dag. Inte i kväll. Inte i natt.

Denna gång kunde inget stoppa honom. Denna gång var han säker. Lugn och kontrollerad. Exalterad men samtidigt soignerad. Den som trodde att relationella erövringar, strövtåg längs med parallellklasskroppar eller socioerotiska vidareutvecklingar, grundade sig på stundens inlevelse och sekundens nycker. Vad visste den personen? Intet, noll, nada. Koll, vetskap, förmåga att kunna hantera sina laviner av lustar och infall av stormningar. När man skall ta ett steg fram och när man skall stå still för att bida sin tid. När man skall ta ytterligare ett steg för att genast returnera till en, för båda, säker och van plats. En gulbrun yllejumpers mudd. En hett blossande kind. Utanpå jeansen eller innanför ärmen.

Taktik, kunskap. Teori som skall omvandlas till praktik. Visst, du kan köra på gehör och lita på din talangs enorma briljans. Det fungerar i de lätta lägena, de redan nedlagda och säkra korten. Men inte i skarpt läge. Inte på gräddhyllans gräddhylla och inte så långt upp i prisskåpets osynligt övertydliga hierarki. Här gäller det att hålla händerna i styr. Säga rätt saker. Smeka medhårs, på rätt ställe och vid rätt tidpunkt. Och allt detta gjordes rätt. Så rätt. Killen med knallen blev killen med kollen. Därav de lätta stegen hem. Därav lugnet, säkerheten, värmen i bröstet och den nästan oändliga glädjen. Nyhånglad och fin. Alla rätt gjorda.

Då kan han kosta på sig en tillbakalutad och lite väl sprättig gång. Då kan han kosta på sig att ha näsan högt uppe i skyn. Då kan han kosta på sig ett leende så brett att det aldrig skulle accepteras i en bamba-kö en regnig tisdag i november. Men idag är det inga problem, bara lösningar. Idag kan han tillåta sig att ta plats, att vara kingen, att vara störst, bäst och vackrast.

Men ser han nästa steg, ser han nästa utmaning, ser han nästa hot? Ser han avgrunden, avunden och strävan efter att ta ned honom på marken igen? Ser han bulliesarna som tagit till sin livsuppgift att sätta honom på plats? De som anser att allt vackert måste smutsas ned och att ingen skall få växa sig för stor? Ser han lervällingen? Ser han den anstormande kampen? Ser han de elva jordfräsarna på DW Stadium? De som bara vill kröka det som rakt sig växt. De som är alla flåsande hundar i hans fuktigt spända nacke.

Ser han Wigan Away? Är han förberedd på Wigan på bortaplan? För det här är ingen välordnad radhuslänga, inget rosa flickrum med luddiga kuddar och ingen längtan efter ömsint beröring. Det här är är två dagar efter natten före. Det är här händerna synas, det är här de tagna stegen och den vunna marken måste bekräftas och befästas. Det är här en Nyhånglad och fin skall stå pall och stå emot skiten. Som en bamba-rast en regnig tisdag i november, som retsamheter, slagsmålsinviter och som konkurrens från ett närliggande högstadium.

Är han beredd, står han pall, slår han tillbaka?