Stök

Asså… Det här med julen, va. Jag vet inte riktigt. Folk pratar så mycket. Det skall handlas julklappar, tillsammans med hela Sveriges befolkning på samma ställe, samtidigt. Det skall inväntas, och hållas tummarna för fungerande postgång och tidsenlig levarens av, de på webben beställda klapparna. Det skall rännas ner till saluhallen och handla julbordets kött, åka till ekobonden för att handla grönkål och knös in till spritbutiken för att handla vuxendrickat. Det skall manglas dukar, storhandlas och dresseras barn till välartad lydnad. Du skall ha jobbat bort alla de där högarna, fått bukt med projektets proppar och förbereda ditt skrivbord på ensamhet, papperslöshet, färdigställande och nästan oskuldsfull renhet.

Och detta är bara före jul. Före det att släkten visar dig sin mest sociala och inbjudna sida.

Sen vet du ju själv hur det blir. Nötter skall knäckas, social samvaro skall uthärdas och alla skall vara rosenrött skimrande och nöjda med att äntligen få vara tillsammans och verkligen rå om varandra. Presenter skall överräckas och tas emot. Kvitton för byten av densamma skall följa med samma strida ström, genom samma väg och till samma ursprungskälla. Julmusten spills ut över hela soffan vid Karl Bertil Jonsson, chokladen tar slut redan vid klappöppningen och de sockerhöga barnen vill stanna uppe hur länge som helst, samtidigt som de vuxna bara vill gå och lägga sig. Det är storhelg och högtid i landet ingenstans.

Men det är ändå ingenting.

För efter veckor av obefintligheter. Efter veckor av ihåligt ekande tomhet och klaustrofobiskt skrämmande tystnad. Efter veckor utan reell stimulilans, där en njurpunch av parodi till CL-lottning och en örfil av inställda matcher har varit allt du fått dig till livs. Efter veckor av väntan och redan nämnda allmängiltiga traditioner som enda utfyllnad väntar, runt hörnet, Boxing Day. För oss, som är Arsenal, väntar den därpå följande hemmamatchen mot chelsky. Först händer ingenting, sedan ingenting, sedan någonting annat av nästan ingenting och sedan BOOM… möter vi chelsky. Hemma, som om det skulle göra saken lättare.

chelsky hemma, tjaaa, skall vi säga att det känns spännande. Inspirerande, kanske lite nervöst men väldigt underhållande. Kanske mycket löö för pengarna och kanske en match där du får sällskap vid bardisken av självaste Svenne Banan som både duschat och lämnat mysbyxorna hemma. För det här är en match man inte vill missa. Eller så är det pest och pina, nedbitna naglar och kedjesnusande. Sur mage, ont i ryggen och gaser i alla lägenhetens rum. Frugan får en man med huvudvärk och ungarna en nästan autistiskt frånvarande fader. Och är det så j-la inspirerande? Det är ju rena tortyren, rena stålbadet, rena skärselden. Nu vänder serien, den svåraste halvan skall vara avklarad och vi är bara poäng från serieledning. Så nu skall Arsenal visa vad de verkligen går för, Wengers Arsenal 2.2 synas i sömmarna och vi skall använda vår säkra hemmaborg för att befästa intagen terräng. Ja, men tjenare.

Och som inte det skulle vara nog så följs den tillställningen två dagar senare upp av gyttjebrottning i Wigan. De därefter kommande två dagars vila följs av Arsenal Dropouts på St. Andrews innan den blekblåe världshärskaren från Oligopol skall göra oss sällskap på The Groove, bara tre kvällar senare. Som om detta inte vore nog så kickar snart, som den värsta indrivare, både FA- och Carling Cup på din dörr. Och det här kallas för julledighet, för semester, för rekreation. Det är under den här tiden du skall ladda batterierna, ta igen det du inte hunnit med, samt vara tillgänglig för lek både i pulkabacke och sänghalm. Här skall du knyta familjebanden allt tätare, ta en öl med gamla, julledigt hemvändande, högstadiekompisar och cementera grannsämjan för allas trygghet och välbefinnande.

Vi lär väll återkomma till en mindre strukturorienterad och mer detaljinriktad diskussion om ovan matcher senare, men i nuvarande läge handlar det bara om att få grepp på tillvaron, se morgondagens ljusnande gryning och hänga i så långt som det över huvudtaget är möjligt.

Julledighet. Lycka till.