måndag 20 december 2010

Vintermåndag

Då vart det måndag igen, då. En helg helt utan några som helst arsenalska inslag och knappt någon engelsk ligafotboll att titta på överhuvudtaget. Det fick bli Blackburn-Hammers följt av Tractor Boys, som gjorde smulpaj av Sven-Goran ”The Viking” Erikssons Leicester i snöyran på Portman Road. För övrigt en rakt igenom underbar tillställning.

För visst är man som Arsenal bortskämd med finspel, ens referenser har blivit ens preferenser och smäktande fotbollsestetik har blivit råmodellen. Att så i lördags få se grisrosa engelsmän i kortärmat och kortbyxor streta emot vädrets makter, bjussa på sjumeter långa glidtacklingar och sända varandra rätt in i uppknuffade snögrottor, var inget annat än en fullskalig nostalgikick. D&M är gammal nog att kunna referera till den typen av fotbollsunderhållning, att finna punkter av igenkänning och gillande i den.

Gammal nog att kunna se någonting så underbart vackert i något som, av så många idag har blivit någonting fult. Matcher ställs in med hänvisning till åskådares säkerhet, vilket för mig blir en helt innehållslös term. För det är ju matcher som den på Portman Road, matcher som den i snöyran, som fått ens glödande känslor av hänförelse inför den engelska fotbollen, att blossa upp till ren och skär kärlek. Och det är matcher som den, som försäkrar åskådare och säkrar den engelska ligafotbollens åskådarframtid för många år framöver.

En sekundärvinst gav även, rent objektivt denna match. För med tanke på rådande kutym, att de båda managerna efter matchen skall dela på en flaska vin och genom det runda av tillställningen, så bjöd lördagen på en synnerligt lämplig inramning och invadering. När den finlemmat akademiske ladysman Sven-Goran stöter på den något grovhuggne Roy Keane så var det så kallade svåra kulturmötet inte långt borta och detta löstes dock med största sannolikhet ganska smidigt eftersom de alltid, när alla försök till mötande samtal misslyckats, kunde prata om vädret.

Men det är inte därför du är här.

Andres Lokko kallade det en gång i tiden för huligan house och visst känns det som en grymt bra etikettering. Stenhård video, pure class rakt igenom.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar