Att ha det i sig

Mitt i veckan som just gått, kom familjens överhuvud, Fru D&M, in i rummet där D&M satt och, sin vana trogen, spelade X-box. Med sig hade hon en idé om att paret D&M, på lördag, skulle gå ut och äta med ett annat par, låt oss för enkelhetens skull kalla dem J och J. Eftersom både J och J är synnerligen trevliga så biföll D&M genast förslaget, varefter den kvinnliga sidan av familjen påbörjade den sedvanliga planeringen och lokalinventerandet.

Som den försoffat igenslaggade varelsen D&M tyvärr blivit, föll polletten ned i långsammare takt än vad som varit lovvärt, varför den iskalla känslan av att riskera att missa en match, med genomsolida och skoningslösa klor omslöt D&M, just när planering var i full gång i annan del av hemmanet. Svettningar, iskyla i magen och en upplevelse av yrsel kastade sig över D&M, som i en hundradels sekund stod utan remedium. Men så; Ahh.... Ett problem, en lösning. Ett förslag till, vad som skulle kunna uppfattas som en kompromiss, uppfanns av kaospiloten längst upp i tornet.

”Älskling, varför bjuder vi inte hem J och J hit på middag i stället? Om de kommer över innan ungarna är sövda, så kan de ju träffa dem lite och leka lite, vore inte det trevligt?” ”Och (svärmor) F, kan ju också vara med, vore inte det mysigt?” Om ni hade kunnat beskåda denna process som D&M i denna stund genomgick, så skulle ni säkert sett två små antydningar till utbuktningar i pannan. Och om ni vågat er riktigt nära så skulle ni sett två små röda toppar skymtas, liksom bara som en antydan av utväxt. Ja, just precis, så var det: Hornen var på utväxt. ”Så bjuder vi på den där jättegoda Miso-soppan, som du brukar laga, som du gör så otroligt gott”. Trots att familjens överhuvud är utrustad med båda starkt intellekt och utvecklade kognitiva resurser, så blev liksom denna överdos av smicker för svår för henne att riktigt motstå.

Så en, förvisso säkerligen enormt trevlig, utekväll på stan, men UTAN matchen Sunderland-Arsenal och med de konsekvenser som detta skulle ha medfört av emotionell- och tankemässig frånvaro och rubbningar, förbyttes mot en helkväll i hemmet. En hemmakväll vilken inte bara inkluderade en urgod måltid, som dessutom kommer tillagas av annan person, utan också en förhoppningsvis härlig Bortamatch mot Sunderland, i gott sällskap av den om engelsk fotboll påläste och allmänbildade J.

Och D&M som inte trodde han hade det inom sig. Denna blåögda barhängspoet, vanligtvis dadaistiskt funderande över livet inte helt olikt Nalle Puh, genomförde här en alldeles utmärkt, så kallad, kupp. Och detta utan att vara riktigt medveten om det. Grattis D&M. Utveckling i mänsklighetens tjänst, eller bakvatten. Vi får se. D&M tar ett sipp på kaffekoppen, känner det svarta guldet rinna ned i magen och känner sig riktigt, riktigt nöjd. Med tillvaron och med sig själv.