Ja, men vad fasen?

Det började ju så bra. Under eftermiddagen såg West Ham ut att knycka tre poäng mot odjuren på Britannia. Det blev till slut bara en, men ändå ett fall framåt, eller bakåt för galenpannorna i Stoke On Trent, så positiva vibrationer uppstod och förökade sig sedan fram till att spurs håller på att tappa konceptet totalt mot Wolves och D&M börjar vädra morgonluft. Sedan kommer ett motlägg och en kommunikationsmiss i Wolves bakre led och sedan var den eftermiddagen solkad av N17-glädjebesudlande effekter.

Nåväl. J och J dök upp, vid gott humör och den, av D&M inköpte, Lagerresursen börjades i nyttjas i lämplig fart. Så en kvart efter avspark var D&M i lätt salongsberusad upplaga och sannerligen vad upplyftande ett orättvist och högst turligt ledningsmål inverkade på kvällen. Lite halvliggande, snackset där, ölglaset (nej inte direkt ur burken, vi har ju gäster, älskling) där och god stämning i samkvämet. Då Cesc var tvungen att byta började de onda aningarnas oråd sprida sig och en, om sanningen skall fram, ganska usel förstahalvlek gjord D&M tämligen halvvek.

Räddad av klockan och halvlekskockan, rätt ut i köket för depåstopp. Högre tempo i andra och allt mer högljutt i herrummet. Positiva känslor och rapporter om att ungarna nu sov gott, gjorde att man bara väntade på att vi skulle finna en spik att köra i Steve Bruce´s kista. Och så händer det. Så åker den nästan oförskämt genomtrevlige Alexander Song ut för, tjaaa jag vet inte. 10 kämpande män håller boll och spelar av, D&M ser genom nervositetens dimslöjor Nasri och Rosicky hålla Sunderland ifrån bollen, ifrån chanserna, de kommer ingenstans och där tråcklar sig Nasri plötsligt in i straffområdet och gör tillvaron omöjlig att utstå för försvararen. Nu jäklar vankas det straffspark och nu jäklar skall det sättas straffspark, nu skall det för allt smör i Småland konsolideras.

Ni vet själva hur det gick. Inte alls. Killen går på kraft, killen som före arton månader av skadefrånvaro hade ett skott som vitryssar och till manchester utflyttade gb´s bara kunde drömma om, killen skjuter över. Ansiktet döljs i händerna, en snus lägges in men vi är fortfarande i ledning.

J ansåg att Arsenal hade matchen säker i sin säck men den luttrade D&M såg en helt anan match. En dryg halv veckas slipat socialiseringsprocess hade lett till ett andlöst mörbultande crescendo. Matchen var igång, vi var i ledning och i köket stökade kvinnfolket omkring i endast positiva förtecken.

Sedan släpper vi resten. Upp som en sol och ned som en pannkaka. Människosläktets nedärvda straff, vi är dömda att genomlida. Till på köpet utan att man kunde se det komma, till på köpet en ex-spurs, till på köpet i övertidens sista flämtande stund. Och Steve Bruce. Den glädjen hade man inte önskat honom. Så med matchpuls på infarktsnivå släntrar spillran in i matrummet för, en av stunden krävd, metamorfos de Lux.

Fru D&M hade skapat en enormt god kinesisk variant av den japanska Miso-soppan, sällskapet var gott men att tappa två poäng i fjärde övertidsminutens sista stund…

Tilläggas bör även att D&M, efter Stoke-West Ham och i början av spursmatchen stökade ihop en synnerligen uppskattad blåbärspaj. För går du all in på kvällen får du lägga in ett kompromissens tillmötessteg. I varje fall hemma hos D&M.