Att ransonera ett missbruk

Om vi tänker oss att fru D&M är utlokaliserad. Vi tänker oss någon form av vidareutbildning på ett nordligt liggande universitet eller på ett besök till någon när och kär väninna, boende i någon huvudstad i något europeiskt land. Vi tänker att herr D&M således har ensamt ansvar för nästa generation, det vill säga son och dotter och vi tänker också att D&M´s favoritdrog Arsenal är aktiva i något seriespel, någon inhemsk kupp eller motsvarande europeisk.

Om dessa olika eventualiteters respektive livslinjer korsas, om flera till synes oberoende inslag synkroniseras på samma punkt i den linjära tidsaxeln och på samma plats i alltets oändlighet. Och om D&M dessutom lyckas hamna i den plötsligt uppstådda korsningen, så skapas en helt annan eventualitet.

Matcher dagtid, vilket i de allra flesta fall då är seriespel, brukar aldrig vara något problem. Med god framförhållning kan de små tättingarna tas ut och rastas i frenetisk aktivitet. Detta gör det inte bara möjligt, utan även av de små tu önskat, att lite så där lagom till avspark, så som av en slump, sätta på en film eller en barnkanal. Det är inga svårigheter, bara lösningar och oavsett matchens utgång finns marginaler åt alla håll. Middag kan vara förberedd och bara finjusteras i halvtid och eventuell förlust i fotbollsmatchen, har god tid på sig att bli bearbetad, sörjd, stött och blått, innan man skall tvinga sig ned i en då med största sannolikhet, välbehövlig sömn.

Men kvällsmatcher, inhemska kupper och europeiska erövringar. Dessa har av någon outgrundlig andledning bestämt sig för att använda kvällar under arbetsveckorna som arena för sina respektive skådespel. Dessa kvällsmatcher som för några år sedan, i en annan tid och i ett annat liv bara var likt guld och gröna skogar. Rakt igenom sköna alibins för att få komma ut på lokal, dricka sprit och lulla hem i kärvänlig form. Vem brydde sig om morgondag? Om nattsömn, om tidig morgon eller om små skrynkliga ungar som skulle lämnas på dagis och skola?

Eftersom D&M idag lever ett annat liv följer de kvällsmatcher som Arsenal förlorar, alternativt spelar oavgjort där vi borde ha vunnit, alltid samma mönster. Först lite postmatch nedvarvande läsning i soffan, sedan smyga in till sovande fru D&M och sedan A: Snabb insomning eller B: En herrans massa vridande och vändande, på D&M själv och på förlusten/det oavgjorda, orsaker och konsekvenser. Oavsett om det går enligt A eller B förenas alternativen alltid i ett ständigt återkommande C: Någon gång mellan 02.30 och 04.00 vaknas det upp och då är det kört. Omsomning är stört omöjligt och nästan ingen idé, bara att ta med sig täcket ut i soffan för att slå ihjäl tid. För gårdagens match har hunnit ifatt den flyende och tagit ett stadigt bett av den annars så harmoniska själen.

I ögonblick som dessa, eller snarare ca 7-8 timmar tidigare, står D&M inför ett av livets svårigheter och dilemman, att behöva välja. Skall 1: En chansning på att det blir vinst tas? Skall längtan och abstinensen tillfredsställas och stillas? Eller skall det: 2 Tas lärdom och matchen avstås? Det säkra tas före det osäkra? Skall det riskeras att vara världens mest trötta och med minst mått av tålamod utrustade, vid aktuellt tillfälle ensamansvarig småbarnsfader? Eller skall det vankas tidigt sänggående för att vaknas upp i utvilad form, med fokus, med tålamod och med kärlek i mängder över till de små liven?

Vad skall prioriteras? Och vad är konsekvenserna av det förstnämnda alternativet, egentligen värda? Eller ett val av det senare? Skall det lyssnas till begäret, suget, hungern även om det får så svåra konsekvenser? Kan en D&M, med en utlokaliserad fru, tillåta sig chansningen och risktagandet? Och kan en Carling Cup semifinal och ett potentiellt steg närmare Wembley över huvud taget försakas? Om blod anses vara tjockare än vatten, vad är då de behövande barnen och Arsenal?