Träna mer och snarka mindre

Idag är han, vad skall vi säga, lite skrynklig. Ja, lite skrynklig men i övrigt vid god vigör. Efter att under gårdagskvällen och natten intagit en underbar middag nere hos J och J, kokat i hop en liten lätt blandfylla och ett antal halvsanningar om egen vishet och livets storhet, var det i dagens arla morgonstund, bara att plocka upp de små avkommorna i något, ja, skrynklig form.

En timma i upprätt tillstånd, där ungarna hans gödas och sättas framför Barnkanalen, för att sedan, av fru D&M, bli bjuden på två timmars ljuvlig omsomning. En kopp kaffe, en raggardusch och så åter på banan. D&M nice´n dry.

Egentligen hade D&M tänkt sig att knåpa ihop en liten saga om de olydiga pojkarna Sebastian och Alexander. En sängkammarfars i tre akter om två helt olika levnadsöden som korsats framför Alex McLeish avbytarbänk. Den ene på väg därifrån och den andre på väg upp i dess yttersta hörn.

Farsen hade kunnat ta upp känslosamma aspekter på en habil och kompetent högerfot som placerades på vänsterbacksplats av Arsène Wenger, upplevelsen att önska mer speltid och det smärtsamma i att se en högerback skolas om och bli given den högerytterplats som borde varit vikt för vår ene huvudrollsinnehavare. Farsen hade också kunnat avhandla en nästan buskisartad dråplighet i att lämna en ordinarie plats i ett engelskt topp 4-lag för allt smör i Katalonien. Hamna på en ytterplats i jättebekväma bänkfotöljer, i varmt och skönt klimat, utan nordlondonskt regnrusk och vara en liten försumbar del i ett världens vackraste fotbollslag. Att fyllas av samma, ovan nämnda, längtan efter speltid, söka den i en tidigare avlagd tysk klubb i övre mellanregistret, för att sedan gå på lån till ett Birmingham som kanske inte riktigt är världens vackraste stad.

Plikttrogen arbetshästs aldrig sinande lojalitet, hade kunnat vävas ihop med tekniskt briljanta vrister som aldrig kunde förmås skjuta. Det hade kunnat intrigeras och spekuleras. Nytt kontrakt eller på väg till, eh... Stoke? Åter till katalanska solskenshistorier eller stanna vid endast en liten parentes i historien? Fantastiska frisparkar, hörnor som knoppas in av en två, tre meter lång serb hade kunnat förvecklas med uteblivna förhandlingar och utgråtande i pressen. Livet är underbart här i England hade kunnat framstå som en lögnartad insmilning från en som helst hade velat bo i Spanien, eller var det där landet som är mer än ett land, nu inte säger sig vara en del av.

Det hade kunnat lovordas och smutskastas, älskats och förskjutits, sörjts och avundats. Det hade kunnat missförståtts och snubblats, skrattats och pekats finger.

Men så är ju inte fallet. D&M tänker på annat. På växande buk, tyngre andhämtning och ett allmänt mänskligt förfall. Snön faller och vi med den, som en gammal monotonist flämtade fram för en herrans massa år sedan. Det får handla om nyårslöften och konsten att bryta dem. Om en bättre hälfts vetskap om vad som är bra och vad som är dåligt för en sämre.

Eller så skulle man kunna hoppas på att Wengers Arsenal håller sitt löfte om en ljusnande framtid, genom att klappat till Sebastian och Alexanders dåliga sällskap på St. Andrews.

Själv har D&M lovat att träna mer och snarka mindre. Vi får väll se hur det går med den saken.

Gott Nytt År önskar D&M-redaktionen.