Söndagen den 27:e februari klockan 17.00, svensk tid. Denna dag och denna tid. Denna dag och denna tid avslutas en resa och påbörjas en annan. Snart sex år av trofétorka kommer då att kunna avslutas och bli endast historia. En tid kan komma att gå i graven och en annan ta vid.
Vi är på väg till Wembley och vi är det, efter att vi igår kväll avfärdade Ipswich tämligen enkelt. En första halvlek som var allt annat än självklar, följdes av en andra där vi faktiskt gjorde precis som vi skulle. Vi höjde tempot och rörde om i Ipswichgrytan, så att de inte riktigt kunde följa med längre. Visst tog deras trötthet, att som sämre hålla jämna steg med någon som är klart mycket bättre, sin tribut. Men vi hade modet och tålamodet att fortsätta på inslagen väg trots att den inte gav ett omedelbart resultat. Det var bra. Det var snyggt och det kan ha varit ett av de första stegen på en, de senaste sex åren otrampad och för många således, helt ny stig.
När manure samtidigt vände 0-2 underläge borta mot Blackpool till vinst, så gjorde det de för att de liksom är manure. Och manure vänder på underläge och vinner matcher, mot bra lag såsom mot dåliga. De kan vara rejält surunkna själva, men de har en förmåga att höja sig till just den nivån där de blir, om än så bara en liten gnutta, bättre än det motstånd de möter. Om vi bortser från att det är synnerligen trist att de fortfarande är obesegrade i årets liga, samt att den inte tappade viktiga poäng, så ser vi hos dem en kompetens som vi de senare åren totalt saknat. En kompetens som vi i år, med tydlighet, saknat i exempelvis hemmamatcherna mot Toons, West Brom och för en delen även mot Leeds. Att kunna vara dåliga men ändå det lilla uns bättre än motståndet, som gör att du vinner matchen.
Kanske var vår gårdagsmatch mot Ipswich några första staplande steg in i en annan riktning och kanske kan vi hoppas på att dessa tillsammans med stegen vi tar mot Wembley, följs upp av ett cementerande och stabiliserande kvitto i form av en Carling Cup trofé. Att vi är ett lag som vinner. Att vi kan spela segt och förutsägbart, schablonmässigt Arsenalcharmigt utan resultat men ändå knyta ihop säcken, för vi är ett lag som vinner.
Trubbiga och trötta, skavda och nötta, vi är ett lag som vinner. Dåliga dagar med dålig rotationselva, vi är ett lag som vinner. Underläge på alla sätt och vis, vi är ett lag som vinner.
Att vi söndagen den 27:e februari, dagen efter då vi egentligen skulle ha återtagit herraväldet över norra London, går in i en ny era. En era av framgång, av vinnarmentalitet och med självbilder som självklara vinnare. För vi är ett lag som vinner.
And we’re on our way to Wembley.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar