Redaktionsmöte

Efter att, under senaste onsdagskvällen, ha blivit överkörda av elva kornblåa traktorer uppe på Portman Road, spenderade i princip hela D&M-redaktionen gårdagen sittandes i Lotusställning. Någon mumlade besvärjelser över blonderad ansiktsbehåring och över centrala brasilianares eventuella likheter med kronprinsar Philips, en annan hördes flämta efter en ”Ray Parlour, Ray Parlour, med ljusrött krulligt hår, nu sitter Wenger bara och pillar franskt juniorludd från mellan sina tår”.

Men de flesta satt bara raka i ryggen, lätt framåtlutande och stundtals bergtaget vaggandes, fram och tillbaka genom redaktionslokalens aura. Endast en av de nytillkomna, en av de mest vegofila vännerna i cirkeln, insisterade på att bryta av och köra Hunden, men den lätt infantila handling blev snabbt tillrättavisad och individen återinförd i ringen av mer eller mindre mänskliga Lotusar. Framåt sen eftermiddag hade ett par av spillrorna fallit ihop i något som kunde liknas vid fosterställningar, varför cirkelns överhuvud, den numera ständigt kaftaniförde, D&M själv, beslöt att rådande omständigheter krävde en helt annan form av handling.

D&M sänkte då sitt huvud mot det rödvita hjärtat, sökte all kraft som någonsin gick att uppbringa genom den upplevda bilden av Professor Wengers sammantagna visdom, och satt därefter helt tyst i ungefär 23 sekunder. Efter denna oändlighet av tidsoceaner, stack han sin benigt seniga högerarm in under den, av snus, Bombardier och popcorn, solkiga särkens vänstra bröst. Han lade handen på hjärtat och började, som värsta enarmade banditen, rulla med ögonen i en allt snabbare takt.

Övriga i ringen backade några steg, inte av rädsla utan av respekt för alla eventualiteter som nu skulle kunna bringas dem. Skall han komma att dra fram en reslig, elak men infernalisk snabb mittback? Skall han kanske förnimma en fransk fjortonårig central mittfältares väg till London och Wengers öppna famn? Eller skall han, denne Wengerska shaman, finna den dolda nyckeln till arbetstillstånd för hur många småväxta kantspringare som Mästaren bara önskar?

Tystnaden låg, som en Themsens dimma en rusningstrafik i november, kompakt över redaktionsmötet. Spänningen var närmast olidlig för de senast nyinvigda och i alla fall tryckande andäktig för de sedan länge insmorda. Ur särkens allra heligaste inre drog så D&M, med orden ”Tiden för de arsenalska Bloopersarna är nu sålunda äntligen över”, fram ett rödvitt hallucinogram, föreställande en lönnfet och krullhårig, lätt alkoholiserad och gravt degenererad, göteborgare.

Med ett knastrigt morrande läte framstötte denna projicerade västgot, liksom i skenet av ett mummel, ett svagt, svagt, just hörbart ”traktorpojkar kan endast med ont fördrivas och verklighetsfrånvända övningar med djur är helt och allena förkastligt”. ”Frågor har ställts och svar skall nu givas. Mot Sheep Shagging och arsenalska bloopers finns endast ett remedium och det heter Bloopers Med Djur”.

Endast genom att den vägen vandra kunde då sanningens förlösande finnas. ”Bloopers Med Djur, Bloopers Med Djur” skriade hela D&M-redaktionen unisont. ”Led oss D&M, led oss med Bloopers Med Djur, och vi skall dig ständigt följa”.

Följer Du?