Nybilslukt

Nu är det hög tid för januarifönstret att göra skäl för sitt namn. Det uppges stå på vid gavel, men D&M tycker sig endast höra ljudet av en hasp som det står och ryckes i. Litet ryktesryck inåt eller en stilla utgående målvaktspust med sydligare breddgrader som mål. Lite sång lite dans lite naket, men det är i stort sett allt.

En massa snack rörande konkurrenters, enligt uppgifter, enorma inköpslistor sätter handen i ilande svettningar. Vi talar då vi inte om Beckham till Three Point Lane eller den forne Ballon d´Or-vinnaren Ronaldinho till Ewood Park, utan exempelvis bosniska centertanks som lämnar Wolfsburg för blekblå manchesterondska. Alla vill hänga och bli bästis med Zlatan eller alla vill egentligen spela i kontinentens Celtic eller alla har egentligen bara gått och blivit skogstokiga.

Men nu har ännu en mittback hamnar på skadelistan, denna gång Sebastien Squillaci. Han som egentligen skulle vara back upp för ordinarie killen Thomas Vermaelen. Vermaelen som egentligen skulle ha spelat för sitt klubblag Arsenal, men som knappt han ta på sig nuvarande säsongs vitärmade förrän landslagsspel förstörde, både för honom och för hans lag. Var det Arsenal han spelade för, sade du?

Ännu en mittback på skadelistan betyder att de tidigare fåtaliga fyra har blivit närmast anorektiskt lilla summan två mittbackar. Och om en svala inte gör en sommar så gör två mittbackar inte en god vår. Däremot skulle ett inköp av en mittback kunna göra det. En stabil och gärna lite elakt en. Han måste dock vara snabb så varken Heart´n Sol, Philippe Senderos eller för den delen en Pascal Cygan kan, trots vår dokumenterade kärlek för spelare i La Segonda Divisiona, kan anses vara aktuella.

Så eftersom Wenger ligger på rulle, med google translation i högsta hugg, på D&M-enklavens eventuella utfall, så passar vi på och understryker det prekära lägets behov och lösningar. Vi måste få in lite nytt, Mr Wenger. V måste få in lite fräscht, lite nytt ickeandat syre eller kanske rent av lite lukt av nytt.

Ni vet när farsan rullade hem med en sproitans ny, säkerligen röd, Volvo 244, inklusive det unika blandbandet från Volvo i bilens kassettbandsspelare. Ni kommer ihåg beröringen av den helt dammbefriade instrumentpanelen, minns ni mötet mellan Wranglerjeans och helt osutten stolsklädseln och kan ni förmå er förnimma känslan av en oväntad teknisk innovation? En fönsterhiss, en skuggande överdel på en vindruta eller ett centrallås? Eller bara lukten av nyhet, av en ny bil. Nybilslukten.

För D&M kräver inte en massa lull-lull som imponerar på grannens just fyllda 18-åring. Inga fräcka farthållare, sensorer som omöjliggör krockar och inga automobilens överstegsfinter, i form av infällda LCD-skärmar i nackstöden. Däremot kräver jag stabila stötfångare, nybilsgaranti och ett fungerande centrallås i form av en mittback. En försäkran om att vara med i flödet, ha näsan över vattenytan och känslan av ett uns nybilslukt just indraget i näsan.