Bloopers

Ja, men vad är problemet? Vad är det som är oklart? Vad är det som väcker frågetecken som behöver rätas ut? Killarna som ligger trea i Barcleys Premier League möter killarna som ligger på nittonde plats i Npower Championship. Vi har en tabelldifferens på, skall vi se nu; 17+18 = 35. Trettiofem! Det finns trettiofem lag som, enligt tabellerna, skall vara sämre än vi men samtidigt bättre än killarna vi igår mötte.

Folk säger att det är sådant här som är charmigt med engelsk fotboll i allmänhet och kuppspelet i synnerhet. Rent objektivt håller D&M-redaktionen med, men gårdagens resultat upplevs i skrivande stund som allt annat än charmigt. Så vad skall vi tala om då, var skall vi börja?

Skall vi tala om att D&M, som det allmänt mellanmänskliga språkrör han är utsedd till, igår hade givit Wengers Arsenal tre stycken negationer i rekommendationsform. Enligt egna beräkningar trotsade Mr Wenger, inledningsvis, en och en halv av dem när han spelade Denilson samtidigt som Bendtner fick spela centralt och inte glida längs långlinjen, vilket således räddade Wenger något. Han följde dock upp detta med att begå en av de sju dödssynderna, nämligen att spela Song och Denilson samtidigt. Han gjorde detta genom att byta ut en av de, i D&M´s tycke, främsta aktörerna Jack Wilshere och sätta in den defensive mittfältaren (jo, det ÄR sant, han ÄR defensiv mittfältare, inte den nye DB10) i ett läge då den offensiva kraften höll på att mattas av.

Eboués insats igår tänker jag helt och fullt lämna därhän och spara uppkomna frågeställningar till ett senare tillfälle.

Men då vi skall fortsätta klampa på den redan inslagna gnällighetens snitslade hinderbana, passar det bra att tala om inställning. Eller? För det är ju inte bolltrillandet som brast. Taktiken nope, ej heller tålamodet. Nej, vi hamnar tillbaka på ruta ett och på den står det ”för h-vette, spring tills du dör, ge aldrig upp och visa var ditt hjärta sitter”. Etc. Var någonstans finns spelare som Henri Lansbury när du behöver honom? Ja, just det ja. Han är ju utlånad till ett av de där trettiofem lagen som är sämre än vi är och bättre än våra motståndare. Aj, fasen. Så var det med det. Vi hade de redskap vi valt, vi hade den plan vi lagt och när det inte fungerade; nada.

Så det blir liksom inte helt rätt. Det blir lite välmenande tänkt, men ändå helt fel. Som när du, en onsdagsgrogg senare, passar på att använda halvtidens femton minuter till lite sympatiskt myspys med din fru. Som när din svärmor ger dig boken Män är från mars, Kvinnor är från Venus. Eller som när din brorsa ger din fru ett raff-set i julklapp. Det blir liksom inte bra. Ingen lättsamhet och ingen förbättrad stämning i hemmet sköte uppkommer ur sådana handlingar. Ett gott anslag, men inget bra resultat.

Vi blir liksom inte bättre än den felande länken. Kedjan höll ihop ganska bra, men brast när den mötte Ipswich aldrig sinande frenesi och vilja att försvara sitt eget territorium. Vi snubblade på sista tillslaget, löpningarna blev några meter för korta och några hundradelar för långsamma och inläggen hamnade på knä som slog bollen över, utanför eller på rundnätt målvakt. En målvakt vi gjorde allt större ju mer tiden gick. En målvakt vars försvar vi gjorde större, starkare och allt mer j-la säkert ju mer tiden gick.

Känns det igen? Har vi varit här förut? Har vi setts dansa runt som Bambi på hal is tidigare? Har vi snubblat på utlagda bananskal eller gått in i dörrkarmar förr? Ooups! Det är humor det, det är underhållning för hela familjen, när den är som bäst. Fast igår hörde jag inget burkat skratt, ingen tacksam sit-compublik upprymd av maniska studiovärdar och av bländande strålkastarljus. Inte ens ett Ouups I did it again.