Arsenals framtid

På den här internetpublikationen har vi ju lovebombat vissa Arsenalspelare genom åren. En som under senare tid fått en ganska rejäl dos D&M-kärlek är Jack Wilshere. Vad han tycker om detta är ännu höljt i dimmor, men vi utgår ifrån att ingen mår dåligt av lite internetkärlek extra.

Nu skall vi ta ett steg till och kika efter vad som finns under den redan etablerade JW. Vi börjar med den unge man vars långa skadefrånvaro indirekt öppnat dörrarna för JW, a-truppens nummer 16 Aaron Ramsey.

Aaron är född och uppvuxen i den lilla walesiska staden Caerphilly, dryga milen från Cardiff. Han började spela organiserad fotboll som åttaåring i just Cardiff City och rönte ganska snabbt uppmärksamhet för sin goda blick för spelet och för sin oerhört funktionella teknik. Han blev, 28 april –07, den yngste spelaren någonsin att representera Cardiff Citys a-lag när han 16 år och 124 dagar gammal gjorde debut för klubben.

Efter att bland annat spelat FA-kuppfinal våren –08, skrev Ramsey i juni samma år, på för Arsenal. Trots sin ringa ålder spelade han, under sin debutsäsong i Arsenal, 22 matcher varav 9 var i ligan, mestadels som inhoppare. Säsongen därefter fick han, ofta beroende på andra spelares skador, allt mer speltid. Han spelade 29 matcher fram till den 27 februari –10, då Arsenal mötte Stoke City borta och Ramseys högerben stiftade bekantskap med den engelska fotbollens gallionsfigur Ryan Shawcross. (Googla ”Att vara gäst på Ashburton Grove”, så kan ni läsa vad Shawcross egentligen och innerst inne är för goding till person.)

En skada från helvetet senare och Ramsey var borta nästan nio månader från matchspel. Ett snöoväder i Nottingham och sju matcher i moderklubben senare, är han åter under Wengers vingar.

D&M anser uppenbarligen att Aaron Ramsey är en del av Arsenals framtid. Hur Ramsey har påverkats av Shawcross-asets ovana, är dock svår att säga. De matcher som bevittnats efter comebacken har visat en något mer försiktig Ramsey än den Rambo som Cardiff City-fansen tog till sitt hjärta 07-08.

Och det är här frågetecknen kvarstår. Kan Ramsey komma åter till den form han var före skadan och till den utvecklingskurva han då hade? Vågar han ha den höga frenesin och riskera smällar så på denna följer? Kan han det och vågar han det, så kommer han inom relativt snar framtid ta över en av box-to-box-platserna i truppen. D&D (Denilson och Diaby) borde kunna få svår konkurrens av Ramsey, detta eftersom hans kreativa register är så oändligt mycket större än herrar D&D´s. Om Ramsey däremot ser en Shawcross i varje tacklingsrisk, kommer hans roll i laget bli närmast försumbar och hans karriärmöjligheter rinna ut i sanden.

Här står han nu. På väg tillbaka för att vidare stiga i utveckling och karriär, eller märkt av en mittbacks önskan om att upprätthålla gode engelska fotbollstraditioner? Vi vill ju så gärna att han skall bli den Rambo vi behöver, en parhäst till nämnde Wilshere och en teknisk briljans kryddad med fysisk närvaro vi så desperat behöver. Vi vill ju se honom som en av Arsenals kommande storstjärnor men vågar ännu inte hoppas att han kommer över Britanniainfernot. Vad tror du?