Men hur var hon då?

Tänk måndag förmiddag, någon gång sent högstadium eller tidig gymnasietid. Efter att samtliga närvarande under hela morgonen varit så trötta så att alla form av kommunikation varit omöjlig, börjar de hormonstinna nu sakteliga att tina upp. Ögon gnuggas, unga kroppar sträcker på sig och de ännu oförstörda systemen börjar långsamt starta upp sin verksamhet. Ni börjar så smått att knyta kontaktytor.

Så försök visualisera en skolgård, små klungor och ett antal ensamma vandrare. En föredetta rökruta som stängts av Hem och Skola i sann folkhälsoiver. Ett moppegäng som skiter i allt och bara ser fram emot sommarens resa till Göteborg då de både skall se Iron Maiden och The Big Four, det vill säga Metallica, Antrax, Slayer och Megadeth, inom tre dagar.

Tänk orienterargänget som sitter i en sittgrupp och pluggar extra inför kommande veckas kommande läxor. Tänk de välklädda i prettogänget, tänk den store filosofen och hans entourage. Tänk de sportiga som friska, nytra och absolut inte postbakfylla-hängiga studsar runt som övertrötta brevduvor i Nangijala.

Vad pratar ni om? Vilken sorts ämnen är så viktiga att de för stå först i kön av avhandlanden? Vad kräver sin plats, sin kraft, sitt krav? Jo. Helgen. Vad hände, för vem, med vem? När då, vem vet, vem såg vad? Hur gick det till, hur var det och hur var hon?

Vem var med om vad? Och för de som inte var med om någonting, vad skall man koka ihop? Vad är trovärdigt, vad leder mig uppåt i hierarkin och vad kommer krossa mig i en hög av tillintetgörelse?

Där upplevelsebollar svingar högt upp i luften, där rykten sprids och sanningar dikteras upp. Där famlande fumlande, försökande fipplande. Där smekande, lekande blir menande pekande. Var det hon? Sa hon det? Ville hon det? Var hon med på det? Om lördagen är målet på veckans drömmande så är måndagen stolen för allt dömande.

Så hur var det? Hur var denna helg för dig? Långt bort från skolgårdens oskyldiga rättfärdighet är du nu kastad rakt in i vuxenvärldens fikarum. Vad snackar ni om nu? Vilka ämnen avhandlas i automatkön? Snackar ni hångel? Snackar ni stringtrosor? Förspel? Vitt vin och räkor? Extravaganser av något speciellt slag?

Nja... Kanske inte. Boys will be boys och Bendtners will be Bendtners. Du håller dig där. Du håller med om Hollands överlägsenhet och suckar över att den där grymme vänsteryttern fortfarande är kvar i den spanska provinsialklubben. Du berättar om hur imponerad du är över Englands höga press och uttrycker nästan en känsla av omtanke över de stackars walesarna som knapp fick vända upp med bollen innan de hade en tunnhårig mångmiljonär i ansiktet. Men som de röda drakarna körde över vår lille Wilshere, det är ju inte klokt att de fick hålla på som de fick, och du är nästan upprörd där bland milittafilter och måndagsexemplar.

Du skrattar åt kanal 10´s kommentator och dennes tankspridda påstående om att Daniel Agger nästan är överdrivet tatuerad och du börjar så smått räkna in de små landskampande fåren. Vad säger rapporterna, vad finner du på webben och vad tror du egentligen mörkas av luttrade förbundskaptener?

Nej, nu måst du nog ta och lämna denna vuxenvärldens smygrökningsruta. Ta med muggen eller svepa den? Jaja, det får bli som det blir. Du måste tillbaka till det oändliga nyhetsflödet och ryktesfloden. Vilka var bra enligt vem? Vem kan ha skadat sig och vem kan ha fått befriande avstängning inför veckan? Ledighet? Aldrig. Alltid måndag är alltid påslag. Du är ständigt påslagen i ett konstant stand-by. På skolgården. I fikarummet. På fritidsgården. Vid köksbordet. Dagtid. Nattetid. All tid. Ständigt.