God of Thunder and Rock and Roll

Idag är det onsdagen den 16 mars, nådens år 2011. Året då vi kan ha varit nära att vinna fyra titlar men hamnat på den vanliga zero. Det kan också vara året då vi tog den första ligatiteln sedan 2003-2004. Säsongen då The Invincibles spelade trettioåtta ligamatcher utan förlust och gjorde om Preston North Ends prestation från 1889 och gick just obesegrade genom serien. Säsongen 2003-2004 vaktades Arsenals mål av…

Jens ”Mad Jens” Lehman.

The Invincibles bestod av spelare som Henry, Bergkamp och Sol Campbell. Laget styrdes av lagkapten Patrick Vieira och vicekaptener Martin Keown och Ray Parlour. Om avskyn för att förlora skall definieras med ett enda exempel, så är det genom detta lag. Inte för att de förblev obesegrade säsongen igenom, vilket i sig är en prestation som D&M tror aldrig kommer upprepas. Utan för att laget som helhet tillsammans med de individuella delarna i det, gjorde precis vad som helst för att undvika förlusten. Vissa dagar vackert, andra allt annat än detsamma. Oavsett tillvägagångssätt, aldrig förlust. You win some, you draw some.

The Invincibles var inte överdrivet elaka eller fysiska. Det var inte genom att skrämma motståndarna som de besegrade dem. Viljan att vinna var inte definierad av brutalitet eller skrämsel, men inte heller av endast skönspel och delikatessökande. Laget var i stället välbalanserat och dynamiskt, där både ytterligheter och mellanting fanns representerade. Gemensamt var dock den genomgående strävan efter vinsten. Oacceptansen för att förlora. Känslan av att vi är de som vinner, att förlust inte finns på kartan och känslan av vetskap om att vara oövervinnelig. God of Thunder and Rock and roll. Känslan av att alternativet att vika ned sig, ja det finns inte att välja. Det är inget alternativ.

Känslan av att vi aldrig kommer att vika ned oss, känslan av att vi inte är sådana och känslan av att allt motstånd är välkommet, vi kommer ändå att besegra det. Den känslan måste vi återfinna, det laget måste vi åter bli. Laget som välkomnar alla till kamp, eftersom utgången är redan förutbestämd i en seger till oss. Kom hit och försök, vi kommer ändå ta er. Den känslan, den självklarheten, den självbilden. Hatet för att förlora måste internaliseras i varje man som tillåts bära den vitärmade tröjan som är vackrast av dem alla. Varje hjärta måste slå för kampen, för de extra procenten av itagning och för den allenarådande orsaken till deltagandet.

Vinsten. Vinnandet. Besegrandet. Nedläggandet. Det stora nedläggandet.

I'm the lord of the wastelands
A modern day man of steel
I gather darkness to please me
And I command you to kneel
Before the God of thunder and rock and roll…