Hon dansar bara med nyktra killar

Denna vecka började i moll, gick vidare i ett kromatiskt halvsteg ned i ett synnerligen nedstämt D men har, i alla fall om D&M själv har förstått läget rätt, så smått börjat vandra uppåt utmed greppbrädan igen. En gammal trotjänare och tillika vinnare verkar vara på väg tillbaka för att skaka liv i de små alibijoggande kindergartenkidsen, och det drar ju lätt upp mungiporna.

Oavsett vad man tror om gårdagsämnet Ramsey, så känns det alltid härligt när Wenger snuvar Ferguson på talangfull britt, vilket även det pushar mungipor allt längre upp i ansiktet. Och idag är det fredag, bara en sån sak.

Både manure och che£sky vidare i CL, vilket innebär att manure kan komma att spela upp till sju matcher fler än vi, och che£sky fem fler, denna säsong. Sju matcher fler för närmsta titelkonkurrenten med potentiella skador och bristande fokus som trolig effekt, måste ju anses som endast positivt för oss. Shitty ute ur den europeiska tröstpriskuppen, vilket borde innebära att även de förblir trofélösa detta år. Och det är ju kul för den småsnåle cynikern.

Och trots att Djourou ännu hänger i ovisshet om han kommer åter om sex veckor eller i början av augusti. Trots att Szczesnys skada lämnar oss med Almunia, och den hönsgård det innebär, i ett par veckor till. Trots att varken Song, Walcott och Fabregas är i form för lördagsspel och trots allt vi vet om hur det är att vara Arsenal, i själ och hjärta. Trots att din erfarenhet lärt dig att du inte kan jubla utan att förvänta ett knytnävslag i magen, som nästa händelse i livet.

Trots allt detta vill D&M ta av sandaletterna och dansa i onyktert tillstånd. Tänk er ett urblekt tvåmanstält från –76, med avbrutna träpinnar och trasig dragkedja. Tänk er detta tält i gungning och satt i en allt högre takt av spinn. En guldfärgad kanon fladdrar förbi i vinden, en solkig tröjärm likaså. Det luktar unkna förhoppningar om en ljusnande framtid.
Det känns som liv det luktar vår. Och vi låter oss mer än gärna luras av henne.

För vi vill hoppas och vi vill tro. Vi vill se ett allt kroknande manure tappa sin ligaledning till oss. Vi vill se våra tilltufsade backupspelare prestera långt över förmåga och vi vill se dem brinna för vår gemensamma sak. Vi vill dansa av glädje och berusa oss på vinstens eufori.

Så kan hon som bara danser med nyktra killar stå där ensam i realitetens och logikens hörn. Längst bak i den torrlagda baren kan hon står i sällskap av en fungerande retorik om troliga förlopp. Vi tänker dansa oss redlösa, drömma oss höga och ragla ut i vårnatten stärkta av tre ytterligare poäng. Av manures kommande krasch och av vårt egna resande ur askan.

För våra spelare kommer att brinna, de kommer att explodera och de kommer att implodera på samma gång. De kommer att realisera de drömmar du bär på och äntligen visa sig mogna att motsvara dina förväntningar. För så länge du vågar drömma, så länge du vågar dansa och se onyktert på tillvaron som Arsenal, så länge finns det faktiskt hopp. Hopp för det lilla laget med det stora vitärmade hjärtat.

EDIT: Måste bara få bjussa på detta bonusklipp. För även detta får en att vilja dansa onykter.



Tack Shacko på ArsSweden, för klippet!