Arsenals fem sche-ljud

Det svenska språket skall enligt uppgift ha 13 sche-ljud: Sk, sj, sch, stj, ch, ti, si, ge, gi, giö, rs och ts. Hur den romanska katalanskan har det med sina sche-ljud vet D&M föga, men det känns om sanningen skall fram, faktiskt inte särskilt intressant. Det gör däremot onsdagens Arsenals fem sche-ljud. Vi sätter oss därför ned för att deltaga i veckans grammatikundervisning. Var vänlig och lämna äpplet på magister D&M´s kateder, sex laxar i en laxask, varsågod att påbörja insupandet av kunskapens livselixir.

Vi såg tre stycken som var rakt igenom fantastiska. Brillianta, bländande och bedårande. En hoppade in och avgjorde på ett alldeles ljuvligt sätt medan en femte var med i startelvan. Den sistnämnde var väl inte rakt igenom fantastisk, men med en kungligt assisterande passning till van Persies kvittering, räknas han gladeligen med här. En av sche-ljuden var vid säsongens början en finnig fjärdemålvakt, en annan hade endast en säsong från en europeisk mittenliga under bältet medan en tredje just hade fått sätta på skylten med bokstaven L på en av sina större leksaksbilar.

Vi börjar med den finnige fjärdemålvakten Wojciech Szczesny. Förekomsten av sche-ljud behöver vi här knappast gå in på. Det tämligen kryllar av dem och beroende på vilken så kallad expertkommentator som skall försöka sig på ett uttal, landar vi på mellan ett och fyra. D&M föreslår den totala summan av tre, varav två befinner sig i efternamnet. Nämnde Szczesny gjorde i onsdags kväll CL-debut, och på vilket sätt han gjorde det. Lugn, lugn och dessutom ett grandiost mått av lugn. Han spred det bland medspelare och han visade det inför motståndarna, som bara blev mer desperata för vart misslyckat försök Szczesny tvingade dem att begå. Han åt fullständigt upp dem. Han annekterade dem, gjorde dem till sina undersåtar och tog över all deras tidigare beslutanderätt.

Framför honom befann sig en franspolack som för två säsonger sedan spelade i franska andradivisionen. Efter en säsong i Ligue 1 vaskade Wenger fram honom ur den bretagniska lervällingen och gjorde honom till Arsenal. Var Laurent Koscielnys sche-ljud befinner sig är väll ingen gåta, men hur han på två säsonger har kunnat gå från franskt andradivisionsspel till att fullständigt plocka bort världens bästa offensiv, det är nästan omöjligt att finna svar till. Killen var överallt, över varenda liten katalanrygg och inte ens en ”jag tar med hand och slänger mig sedan ned i Arsenals straffområde”-fuskbarca, kunde stoppa hans dominans från att bli närmast total.

Vänster om Koscielny befann sig hans landsman Gael Clichy, vilkens närvaro i detta sammanhang mer hänger på hans namn än på onsdagens prestationer. Han gav och han tog, blandade och vek in i banan, men med en varm kniv genom kallt smör-passning, vilken ledde till kvittering av matchen, så måste han nämnas i även denna föreläsning.

Ännu ett steg upp i banan och åter till den centrala delen, huserade hela Englands samlade framtidstro. Tre äpplen hög, fortfarande tonåring och ben som var på vartenda ställe bollen befann sig. Ett tag funderade D&M på om killen hade något barba-pappaiskt över sina ben, för de var liksom i ständig omformning ut efter situation och behov. En defensiv mensaintelligens toppad med ett sådant offensivt driv att herrar Iniesta och Xavi bara såg gamla, trötta och uppgivna ut. Vi talar självklart om Jack Wilshere, vars efternamns själva epicentra tar trampolinsvikt ur ett oerhört välavvägt sche-ljud. Precis som nämnde gosses totala framträdande i tisdags. Välavvägt, heltäckande och precist.

Det femte Arsenalska sche-ljudet har Wenger importerat från det kyrilliska alfabetets Ryssland. Även här når vi inte högre än tre äpplens höjd och här har säsongsformen varit allt annat än en fast, glansig och nyplockat fräsch. Andrej Arsjavins sche-ljud är något direktare, distinkt men ändå välplacerat i gommen bakre del, precis som han, fullt logiskt, hade den goda smaken att avgöra onsdagens match.

Så vi skänker en tacksamhetens tanke till Arsenals fem sche-ljud. Visst hade de gott sällskap, men utan deras tämligen mirakulösa insatser hade veckan inte varit det den blev. Vi sträcker på oss, fäster blicken för att sedan sänka den i vördnad och respekt. För en finnig fjärdemålvakt, en left-over, ett par småkillar och för en vänsterfot. För att vi fick vara med om dessa ljuvliga sche-ljuds än mer fantastiska framförande av konsten association football.

Och wow, här kommer fluortanten. Stig på. Yes!