Välkomna hit

Du behöver inte vara Iron Maiden för att känna dig brittisk. Du behöver inte vara brittisk för att vara Arsenal. Det är tillräckligt att följa profeten, eller upprorsmakaren, Davidsson och Mannen. För det är tillräckligt att vara Arsenal.

Its pure, its class, its Arsenal. Its dirty, mean and its one-nil Arsenal. Here we go!

För i morgon kväll är det dags för första benet i den dubbelpipade häxbrygden som välgödda paddor i kostym valt att kalla underhållning. Som pamparna, i UEFAs sant demokratiska anda, lät lotten frambringa. Som när du dukat bordet för romantiskt fredagsmiddag med frugan i stearinljusets beslöjande skönhet, och den redan afterworkpackade grannen stövlar in med en halva ljummen Lord Calvert i ena handen och förväntningar om socialt samspel i den andra. Som en kräksjuk unge på en bröllopsdag, som en för snabb insomning eller som ett blomsterbud som förväxlat både kort och undertext.

Det här handlar inte om att ta sig vidare till kvartsfinal. Inte om att göra ett antal extra nyttiga miljoner in på avbetalningskontot. Inte om att slå sig fram till en europeisk toptitel, mot kvällstidningsberömmelse och ära eller mot möjligheten att värva än mer glittrande stjärnor. Detta är inte en match, inte första delen av ett dubbelmöte, detta är ett första steg mot upprättelse.

Under sommaren som var, så gjorde i princip samtliga spelare i fc barcelonas a-trupp, allt vad de någonsin kunde för att fördumma sig själva och försämra klubbens rykte. Det var hjälpande händer till en förvirrat bortsprungen katalan och det var snack om rötter och blodsband. Vissa sköna snubbar backade inte ens för att ge sig in i genetikens trängda annaler, som om de vore mikrobiolog eller medicinsk kompetens utrustad med både deklarativ och procedural kunskap och inte bara överbetalda, men relativt kognitivt begränsade, fotbollsspelare.

En del av deras killar blev såsom över en natt plötsligt människorättsaktivister, när de talade om att Wenger höll spelare fångna i en klubb som var ett fängelse. Detta trots att aktuell spelare var kontraktsskriven en ganska lång tid framöver och dessutom helt själv hade signerat kontraktet. Som en sur uppstötning i ett felaktigt sällskap.

Så när Ditt lags kapten, med bindeln på sin vänstra vitärmade tröjärm, vandrar ut på AG´s gröna matta är det inte bara som bollspelande ung man. Han gör det som symbol, som ett mognande ansikte för en stundande ljus framtid och han gör det som nedsatt fot. En fot nedsatt mot dumheten, mot skenheligheten och mot den totala acceptansen av fuskandet på alla möjliga och omöjliga plan.

Välkomna hit ni sanningens ädla riddare. Välkomna hit ni brända, förtryckta och ur askan resta. Ni som säger en sak och bekräftar den med handling. Godhet i ord, sanning i handling. Välkomna till Ashburton Grove.