Kort-kort

Idag blir det kortkort. Missuppfatta mig inte här, kaftan är fortfarande milsvid och D&M´s visdom likaså. Nej, det som blir kortkort idag har inget med beklädnad eller kognitioner, det handlar om de omständigheter som gör att den store visionären, tillika profeten, just nu vadar omkring i en sexårings kräksjuka. Och det är den kräksjukan som gör att dagens inlägg blir av det mer minimalistiska slaget. En liten bild, några rader text och en liten kortare fundering, i ickenämnd ordning. Ja, men då kör vi då.

Vi börjar med att tacka våra kommande kuppmotståndare Birmingham för att de tog en poäng i deras match mot de blekblå och därmed berövade dessa på två. Well done, Zulus, well done. Vi ber även att få gratulera Andy Carrol, eller som aftonbladet väljer att kalla honom; Roy Carrol, till hans bevittnande av blivande parhästen Luis Suarez så kallade drömdebut för den röda merseysideklubben. Unge herr Carrol drog nog en lättnadens suck när han fylldes av vetskapen om att det inte är på hans axlar och bräckliga levnadsmanual, ansvaret i den klubben nu vilar.

Vi hoppar tillbaka till vår match mot The Toffies i tisdags. En match då väl egentligen ingen spelare var så där lysande direkt. Vi kom liksom inte igång, men j-klar vad vi ändå vann och tog de där tre, för ligaexistensen, nödvändiga poängen. Och D&M har läst sin egen klagan, men även sin lättnad över att även dåligt spelande Arsenal är bäst över 90 minuter plus tillägg. Och det är ju liksom det som en del av spelet går ut på. Men trots den dynga som kastades över Arsenals spel, så får vi nog anse att vi, i alla fall periodvis, hade viss moment av spelövertag. Eller vad säger ni?